Femte dagen i vecka sju
inleds med lite mer humana strax under 0 grader. Järlåsatrollet sitter i
solstolen under gatlyktan och läser mitt gamla uppslagsverk, när jag kommer ut
för att skrapa bilrutorna. Kvart över fem och trollet har oavbrutet djupt
försjunken läst encyklopedin i fyra dygn. ”Hur långt har du kommit?” undrade
jag. ”Till O, stör mig inte.” En ganska märklig syn må jag säga att se ett
halvmeterstort troll sitta i en solstol under gatlyktan, med mina gamla
läsglasögon och min pälsmössa. Ibland håller han böckerna upp och ner och
ibland rättvända. ”Kan du verkligen läsa texten när du håller boken upp och
ned?” frågar jag starkt tvivlande på hans förmåga. Trollet börjar blixtsnabbt
rabbla upp innehåll från A-O och lär väl hålla på så ett bra tag framöver.
Förvånad över att han överhuvudtaget kan läsa och än mer över, att han tycks kunna
återge texten ur minnet fullständigt korrekt. Jag kör med ett stänk av
resignation och beundran Graciela till bussen.
©Nils Mohlin 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar