Don Felipe och jag tar våra
dagliga turer på Järlåsaskogens ishala vägar. Med Dvärgschnauzerns smått
överdrivna självförtroende och övertygelse om att han faktiskt är en
Riesenschnauzer, så promenerar han med ett övermod, som kommer på kant i en
nerförsbacke som är glashal av is.
Don Felipe står orörlig på
sina tassar och kasar i en tornadoliknande spiral nerför en ett par hundra
meter lång backe. Liknar närmast Walt Disneys Bambi när han försöker återfå
balansen i slutet av backen, men kasar i mål vid brevlådorna på rumpan. Reser
sig förnärmat upp och morrar åt den fördömda nerförsbacken.
Promenaden fortsätter allt
medan Don Felipe arbetar på att återupprätta sitt självförtroende. Morrar och
skäller åt stolpar, soptunnor och klipphällar. Pratar med snälla grannar, allt
medan Don Felipe blir omklappad och tänker ”Visst jag är bäst i Järlåsaskogen
och hela världen.”
Hemma vid brasan igen lägger
sig Don Felipe med en suck och en blick på mig. ”Du husse jag är väl
bäst?”
”Ja du är bäst.”
© Nils Mohlin 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar