Ett ord jag hör allt för
ofta är ”Patetisk”, vad betyder ordet och vad innebär det: Högstämd,
gripande,
rörande,
känslosam,
fylld av patos, lidelsefull;
högtravande,
melodramatisk,
svulstig;
löjeväckande,
ynklig,
ömklig,
misslyckad.
Ett ord med många olika
värderingar, som förr i tiden var ett beröm har vänts till motsatsen, ett
nedvärderande ord. ”Gud vad du är patetisk”
Jag hoppas innerligt att jag
slipper höra detta ord fler gånger, ofta vårdslöst använt i fel sammanhang. Ibland
får man tycka till om ord och hur de används.
Med andra ord så kan man
vara patetisk både i positiv och negativ mening, men rent ut sagt använd inte
ordet om ni inte vet exakt vad ni vill ha sagt.
© Nils Mohlin 2016
Jag studsar och blir galen av alla journalisters och f ö svenska offentliga företrädares och deras behandling i stort, förvanskning av vårt språk. Kalla det för anglocismer och vad sjutton som helst men när har svenska verb blivit så svaga, även de starka, att man måste lägga till förstärkningsord som upp och ner (öppna upp, vika ner sig, väck upp honom); medans, man skiljer inte på var och vart och de flesta anser sig nog vara så bra att de inte behöver ändra sig och säga det på "ren svenska", om man anser att det är ren svenska man talar. Det finns dialektala och regionala skillnader i uttalet men då ska man låta det framgå att det är ett sådant. Mitt ursprung finns i det isoglotta området runt Sangisälven i Norrbotten, skiljelinjen mellan Tornedalssvenska och Överkalixsvenska. På 50-talet var vi tvungna att läsa och skriva på rikssvenska och dialekterna skulle bort. I många hem talades bara svenska, som i mitt, men föräldrarna kunde tala med varandra på både Kalix och Överkalixdialekt. Vi lärde oss inte att tala dem men vi förstod dem och det är underbart att sitta t ex på ett kafé och lyssna på de infödda och förstå vartenda ord. De utgör ett socialt band där man känner tillhörigheten. Det spelar ingen roll om man bor i Spanien eller reser runt i världen och kommer hem, där finns språket. De invandrare som idag lär sig svenska talar rent och vackert även om betoningen blir lite fel ibland, under förutsättning, förstås, att de inte förfallit till gatans språk. De vill och måste tala svenska och det märks på deras intresse. Jag brukade säga till dem den första lektionen att nu ska ni lära er "ärans och hjältarnas språk", vilket jag personligen kanske inte håller med om att vi är. Ära och hjältar finns överallt. Skriv och hugg till som en kobra Nils, där du finner det viktigt. Det är många som håller med dig.
SvaraRadera