”Husse försöker att lära mig
en massa saker, som han säger är nyttiga
att kunna. Vadå nyttiga, sitt, ligg, hit, gå fint och en massa annat trams,
när mitt kall här i livet är att vakta huset, bilen och Järlåsa. Har ni hört på
maken, som till exempel när jag skall ha mat, så skall jag sitta som ett tänt
ljus och vänta på husses tecken innan jag får röra käket. Sedan kommenderar han
ligg och en massa mer, men jag har kommit på att gör jag som han säger så får
jag beröm och godis. Det gäller att vara smart här i livet.
Som jag sa, att vakta det är
mitt jobb. Tänk bara att folk och bilar med för den delen har fräckheten att gå
och köra på min väg, som passerar mitt hus. Sedan är här en fördömd ekorre och
när jag skall läxa upp honom, så sticker han upp i ett träd bara. Synnerligen
oförskämt i synnerhet när jag tydligt markerat att trädet är mitt.
När jag åker bil så har jag
det riktigt tufft, kan ni tänka er att när vi är och handlar så finns det
fräcka människor, som parkerar bredvid oss. Husse säger det är okej, så jag
skäller inte på dem längre. Det värsta är egentligen vägen in till Stenhagen,
där promeneras det friskt och ingen tar minsta notis om att det är min väg.
Busshållplatsen i Järlåsa ingår också i mitt vaktområde, det är där matte åker
på morgonen och kommer på kvällen. Det är många som trotsar mig, de står där
och hänger på mattes hållplats, precis som om de har rätt till det. Husse
tycker visst det, men det gör inte jag.”
”Hoppas ni förstår att livet
kan vara tufft för en stor modig vakthund, som mig.”
Låter dvärgschnauzern Don
Felipe hälsa
©Nils Mohlin 2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar