Lugnet började så sakteliga
återvända till Järlåsaskogen. Som Järlåsatrollet Carl Gustav uttryckte det, så
var han innerligt trött på kändislivet, statsbesök och allt annat trams, som
följt i spåren av hans lilla semestertripp till månen. Han ville att allt
skulle bli som vanligt igen. Jag kunde inte annat än instämma och föreslog de
båda trollbröderna, att de skulle begränsa sig till välgörenheten. Hjälpa
fattiga, flyktingar och barn i nöd. Räckte inte det till, med tanke på deras
enorma energi, så fick de i värsta fall hitta på lite mindre iögonfallande
trollhyss.
Jaktsäsongen stod för dörren
och varenda tant och gubbe som innehade ett skjutvapen av något slag dök upp i
Järlåsaskogarna. Klädseln var oftast ganska så dyrbar och färgvarierande från
grönt till kamouflage. Obligatorisk var också en skärmmössa med olikfärgade
band rött, gult och så vidare. Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns var långt
från oförberedda och rusade kors och tvärs genom skogen för att möta den för
djuren annalkande faran. De dök upp framför var jägare och blåste på dem, med
resultatet att de drygt hundra jägare som kommit till skogarna sov djupt inom
ett fåtal minuter.
När mörkret fallit så sprang
trollen runt igen och knäppte med fingrarna framför varje jägare. Vips var de
vakna igen och under en mångfald av varierande förbannelser tog sig jägarna med
möda till sina respektive bilar. Ingen kunde begripa hur de kunde somna på sina
jaktpass och det hela upprepades var dag under jaktsäsongen.
Djurens hade klarat sig med
livet i behåll och säkert någon jägare också. I all upphetsning, så hände det
ju då och då att någon sköt i ren iver bara något rörde sig.
Äntligen ett vettigt
trollhyss.
Nils Mohlin
©2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar