Avbrott i kärleksbekymmer

Fredag och underbart väder, kan inte bli mycket bättre. Assistenten skall hälsa på sin frisör i Tomelilla och komma ifrån sina kärleksbekymmer ett tag.

Så här i karantäntider så är även ett besök i metropolen Tomelilla ett välkommet avbrott, rent av ett äventyr och jag vet vi håller på distansen, minst två meter. Jag lämnar lurvig Felipe i Kerstins trädgård och hämtar nyfriserad elegant herre ett par timmar senare. Bekvämt, enkelt och Felipe kommer hem med ny sommarfrisyr som han kommer att tjusa damerna med. Visserligen blir han till omfånget betydligt mindre när snart fyra månaders päls trimmats bort, men i psyket kommer han vara än större än den Riesenschnauzern han tror att han är.

Dvärgschnauzern Don Felipe är ju för tillfället strängt upptagen med att uppvakta en löptik i området och har inte så mycket tid för annat. Fördelen är att det är mycket jobbigt att uppvakta damer och han blir rejält kvällstrött och sover som regel till 04.30, men då sätter serenaden för den speciella damen igång.

Men allt har ett slut, så även Felipes kärleksbekymmer och han blir den vanlige assistenten som är min skugga, dygnet runt. Såvitt inte matte är hemma, för då görs en rättvis fördelning.

Önskar er en skön helg!

Ó  Nils Mohlin 20-05-08

foto: Kerstin Marianne Nordbeck

Don Felipe är förälskad

I går var det veterinärbesök, den årliga sprutan, recept på fästingtabletter och ve och fasa kloklippning. Assistenten accepterar nog allt, men när det är dags för kloklippning uppträder han på ungefär på samma sätt, som när det är dags för bad. Springer och gömmer sig och uppträder som en utstuderad dramaqueen.

I kvarteret har vi en tik som löper och samtliga hanhundar beter sig som hormonstinna tonårspojkar, vet inte vilket ben dom skall stå på. Lite kaxiga, sträcker på sig och i vart fall så är Felipe fullt övertygad om att han minst är en Riesenschnauzer sina sju kilo till trots. Med andra ord den absolut största hannen i Kivik, så de så.

Så där håller det på hela dagen och kvällen och natten.

Fram tills vi gick och la oss vid halvelva tiden i går så tjata han hela tiden om att gå ut. Han fick springa i inhägnade trädgården, tills jag med lock och pock fick in honom vid niotiden. Normalt kommer han som ett skott när man kallar. Första gången väckte han oss vid midnatt, höll på att dra mig av sängen och ville gå ut. ”Nix du stannar här och sover!” Samma procedur klockan 01.30 och tidig väckning 04.30 då Felipe skällde vid köksdörren och ville ut.

Ja se den där kärleken. Men snart är allt som vanligt igen, tiken är glömd och Felipe är sitt vanliga jag igen.

Ó  Nils Mohlin 20-05-06

Don Felipe hos Veterinären

Idag står veterinärbesök på agendan. Assistenten Don Felipe skall ha sina årliga sprutor, vilket inte brukar vara något större problem. Samtidigt passar vi på med kloklippning och naturligtvis recept för tabletter mot fästingar.

Felipe har inget emot veterinärbesöken utan traskar in kaxigt ungefär som om han äger stället. Däremot är han drama queen när det gäller kloklippning och då blir både jag och stackars veterinär utskällda, om nu det räcker.

På fredag skall han till sin frisör Kerstin i Tomelilla och få sin sommarfrisyr. Han borde varit där långt tidigare, men beroende på min konvalescens så har det gått drygt tre månader sedan sist. Normalt brukar han besöka Kerstin var åttonde vecka. Felipe och Kerstin är tajta kompisar och jag tror inte Felipe skulle tillåta någon annan att komma i närheten av hans päls.

Veterinärbesök i Sverige är en kostbar historia och en sådan sak som att ta bort tandsten på sin hund går på mellan 3 och 4 tusen kronor. När vi är i Spanien så lämnar vi in Felipe till Veterinären på morgonen, de tar prover, kollar allmänna hälsotillståndet, tar tandsten, trimmar honom och badar honom. Det kostar 80 € (cirka 800 kronor) och klockan 18 hämtar vi en överlycklig hund som promenerar runt och blivit kompis och kelgris med alla på kliniken.

Assistenten och jag önskar er en trevlig tisdag

Ó  Nils Mohlin 20-05-05

Så här fin är assistenten efter besök hos Kerstin.

(foto: Kerstin Marianne Nordbeck)

Så här ser han ut nu

Jodå i Kivik händer det också ett och annat

Strålande väder kräver utomhusprojekt och det är precis vad assistenten och jag skall ägna oss åt ett tag framöver. Den nya höftleden fungerar perfekt, fri från en envis förkylning, en helt vanlig, men fan så ettrig och ett ännu jäkligare ryggskott börjar ge med sig. Ska inte beklaga mig, men nu kliar det i fingrarna.

Först skall vi komplettera det nya balkongräcket med en snygg överliggare eller handledare. Efter det står altanprojekt nummer tre och skriker efter oss, som jag tyvärr vi lägga ner i somras när inte höften ville längre.

Den planerade resan ner till vårt hus i Los Alcázares blir av naturliga skäl inställd, så istället skall jag färdigställa däcken. Den sammantagna ytan blir drygt 100 kvadratmeter och vi kan gå från köket på altandäck upp till utsiktsdäcket. Tre olika däck på tre nivåer för avkoppling och samvaro.

Så visst händer det saker i Kivik också, även om jag och naturligtvis assistenten hållit oss lugna ett tag.

Önskar er en härlig vecka

Ó  Nils Mohlin 20-05-04

Lugnt och stilla i Kivik

Planering är inget man ägnar sig åt i dessa tider, det finns inte mycket att planera. Vilken runda assistenten och jag skall gå på morgon respektive kvällstur. Mycket mer avancerat än så blir det inte. Planera för semester, resor, umgänge och vad människor normalt planerar får man glömma.

Ta dagen som den kommer, fixa på huset, städa trädgården, städa förråd och garage. Njuta av naturen, läsa, skriva och måla.

I går syndade jag och körde till järnhandlaren i Simrishamn för att köpa fyra bultar. Ensam i butiken med klart markerade säkerhetsavstånd och möjlighet att sprita händerna före och efter betalning.

Inget är sig riktigt likt ens på gator och vägar, med betydligt mindre människor i rörelse även på en lördag.

Jo lite planering har jag allt. Jag har köpt en ny kap- och gersåg och bultarna behöver jag för att montera den på sågbordet. Sedan skall jag kapa upp ett hundratal räckesstolpar till det nya balkongräcket, som jag hoppas skall komma på plats i början av maj.

Med mitt högra robotben en knäprotes och en höftprotes är jag inte speciellt vig på stegar och ställningar längre, men min svåger som är en skicklig snickare har lovat att rycka ut. Han river det gamla räcket och sätter upp det nya.

Så med andra ord allt är lugnt och stilla i Kivik, inte tillstymmelse av den trafik vi normalt har under årstiden, även om man märkte en mindre topp under påsken.

Så assistenten och jag gör som alla andra tar det lugnt och gör det bästa möjliga av dagen.

Håll er friska och njut av solen och naturen.

Ó  Nils Mohlin 20-04-19

Man kan alltid unna sig en god kaffestund

Eller varför inte en sillamacka

Eller en bakad potatis

Assistenten säger "Ja tack" till allt

Annorlunda påsk

En lite annorlunda påsk, lugnt, stilla och tyst. Enstaka grannar påtar i sina trädgårdar och det blir samtal på behörigt säkerhetsavstånd. En del uttrycker oro, andra pratar allt mellan himmel och jord. Även om vi här i Kivik är gynnade med förhållandevis stora trädgårdar och härliga promenadstråk, så är det sig inte likt. Många väljer att stanna inomhus, en del går med tunga steg och nedböjda huvuden, andra mer bekymmerslöst och njuter av naturen som vaknat till liv.

Naturligtvis följer jag alla nyhetssändningar och tar del av den smått kusliga framfart som viruset har.

Jag och Graciela tillhör nog den typ av människor som trots läget försöker göra det bästa av var dag. Någon tur ner till huset i Los Alcázares blir det säkerligen inte i år. Men vi har så mycket annat att glädjas åt och lever ett rikt liv trots isolering. Vi har varandra, våra gemensamma intressen och kontakter fungerar också via telefon.

Jag hoppas att ni alla har det bra i er isolering, tänker positiva tankar och gör bra saker.

Hälsningar från oss i Kivik med några bilder från förra sommaren

Ó  Nils Mohlin 20-04-12

Kan du bestämma dig någon gång?

Assistenten har tre sängar, en i vardagsrummet, en i ateljén och en i vårt sovrum. Sängarna är viktiga på kvällar och nätter, dagtid kan han ta sig en lur lite var som helst och gärna i en solig hörna.

När klockan börjar närma sig åtta på kvällen så ordnar Felipe till sin säng i vardagsrummet och bara det är en hel ceremoni. Vid 22 – 23-tiden brukar Graciela och jag dra oss tillbaka. Ibland tar jag en vända om ateljén och kollar upp programmet för kommande dag. Med en ljudlig suck följer Felipe mig med blicken och kommer efter. Ceremonin med sängen upprepas i ateljén och assistenten lägger sig till ro på nytt. Tjugo minuter senare går jag till sovrummet och Felipe kommer efter ytterligare fem. Han står och blänger på mig och kontrollerar tills jag dragit täcket på mig – ”Kan du hålla dig lugn nu”?

Ny ceremoni med säng nummer tre och assistenten lägger sig med en demonstrativ suck och ett vakande öga på mig.

Assistenten och jag önskar er en härlig dag!

Ó  Nils Mohlin 20-04-09