Helt vanlig fredag i Kivik

olja 2016

Fredag är absolut ingen Black Friday hos oss i Kivik utan en högst normal och trevlig fredag. Assistenten far runt med en av sina älsklingsbollar och ibland får jag vara med när han kommer och ger mig den.

Vi håller på att fräscha upp köket, ny kyl o frys satte vi in efter segdragen dialog med leverantören. Men det ordnade sig till sist. De gamla tapeterna är nedrivna och snart kommer en målare och hjälper oss att sätta upp renoveringstapet, måla och som en extra knorr på det hela en lite speciell väggdekoration. Även om jag har gjort en del offentliga utsmyckningar, så är det inte jag som ligger bakom ”knorren” i köket. Men jag återkommer med bilder i december när allt är klart. 

Nästa projekt blir Gracielas och mitt sovrum, men först ”håller vi jul.” När det våras så skall altanprojektet färdigställas om jag fått ny höft.

Naturligtvis skriver jag även på fredagar, mellan andra förpliktelser. I mina tre thrillers så har tagit livet av en förfärlig massa människor. Jag har använt mig av giftspindlar, ormar, knivar, pistoler, rep, gift, strypsnaror och en del andra mer eller mindre raffinerade metoder. Det där med att ta livet av folk kräver faktiskt en del tankearbetet, det går inte att busa på hur som helst. Nej det måste ske med en viss finess, en förstagångsmördare kanske klantar till det. Medan proffs ser till att leverera med bravur, nästan så att liket kan känna sig nöjd med resultatet.

Då var morden avklarade och jag skriver vidare på en rysare som kommer ut om cirka åtta månader.

Jag önskar er en härlig fredag och weekend

P.S. Det är faktiskt bara i mina böcker jag tar livet av folk. Jag är inte speciellt mordisk av mig, det allvarligaste brott jag gjort mig skyldig till var en fortkörning för ett par veckor sedan.

Ó  Nils Mohlin  19-11-28

olja 2016

olja 2016

mord m.m. 2019

Assistenten Don Felipe 2019

Vakna författaredjävel!

Redan torsdag och idag kom jag faktiskt upp i lite mer acceptabel tid. Något assistenten noterade med vild glädjedans och allehanda ömhetsbetygelser.

Assistenten och jag pratar en hel del med varandra och han svarar med olika utdragna läten, ungefär som ”Jag instämmer bara jag får lite godis.”

Snart jul, 26 dagar till julafton och affärsmännens årliga säljcrescendo. Först drabbas vi av Black Friday och en brevlåda som dignar av reklam. Efter det accelererar köphysterin till att slå alla tidigare rekord. Efter att ha sett allt julpynt, förfärliga jultomtar och allt annat som exponeras för att få folk att bli köpgalna, så är i vart fall jag vaccinerad.

Det handlas som aldrig förr, julklappar, mat och dryck ungefär som om julen är slutet för vår jordiska tillvaro.

Graciela och jag är inte alls intresserade av julen, mer än att vi träffar barn och barnbarn. Men ingen julmat, nej hellre då pastarätter eller något annat som alla tycker om. Graciela är expert på pastarätter, som dotter till en italiensk pastafabrikör, så tillagar hon de mest välsmakande jag upplevt. Vi har heller inga juldekorationer, det har småbarnen hos sina föräldrar så det förslår.

Men jag lovar våra jular är precis lika trevliga och glädjefyllda som många andras och naturligtvis så får barnen julklappar, däremot inga vuxna.

Då var julen avklarad och jag kan fördjupa mig i mina mord igen.

Önskar er en behaglig torsdag

Ó  Nils Mohlin 19-11-28

Sjusovare i Kivik

Ibland försover jag mig ordentligt. Assistenten blev trött på mig och såg till så att jag kom upp 10.30. Matte hade gett honom frukost och morgonturen, annars hade han nog sett till att jag kommit upp tidigare. Men så kan det bli när jag skriver till tre på natten.

Kaffe, snabbdusch och hasta iväg med kryckorna och Felipe i hälarna. Assistenten i bilen och vi drar i väg till dagens första möte, ärenden i banken, fler möten och sedan hälsa på en rullstolsbunden man i Vik för en trevlig pratstund. Handlar, fixar middag och sedan iväg för att hämta matte på hennes arbete halv fem.

Den här sortens dagar går rackarens fort, men imorgon ställer jag väckarklockan.

Önskar er en härlig dag

Ó  Nils Mohlin 19-11-27

Assistenten Don Felipe

Simultankapacitet i Kivik

Ibland önskar jag att jag kunde skriva med en hand och måla med den andra. Om det nu är brist på simultankapacitet, som vi män sägs lida brist av, vet jag inte. Men förstå mig rätt, ibland när jag skriver håller jag samtidigt på med en målning i huvudet och vice versa. 

Det verkar smått rörigt, tankeflykt kanske eller rent av dags för en kopp kaffe och en paus.

För det mesta så håller jag tankarna isär, så jag tror inte det är någon begynnande virrighet. Jag tar pausen, dricker kaffet, klappar om och leker en stund med assistenten. Vips har jag ny energi till att skriva eller måla och ha tankarna på det jag gör.

Det är redan onsdag imorgon och jag har inte tagit livet av någon sedan förra veckan. Men lugn det kommer, drygt tredjedelen in i nya romanen så har hjältarna fått upp ett spår som dom följer. Naturligtvis så måste jag jobba på så vi får se hur det går för dom. Klockan är strax innan midnatt och det är en ypperlig tid att skriva om mord och andra rysligheter.

Önskar er en skön nattsömn

Ó  Nils Mohlin 19-11-26

Syndare i Kivik

Syndare bötfälls även i Kivik, så tro inte annat. 

Jag har kört bil prickfritt i snart 57 år, men häromdagen var det klippt. Jag skulle köra Graciela till äldreboendet som hon är chef för. Här i hemmabyn har jag kört oändligt med gånger och vet att hastighetsbegränsningen är 40 kilometer. Vi sitter och pratar och rätt vad det är så stoppar en polis mig och jag blir invinkad på en sidoväg. Jodå jag hade hållit 53 kilometer och fick en böteslapp på 2400 kronor. Den vänliga kvinnliga polisen undrade om det var första gången.

Nej det hände en gång när det var vänstertrafik, men då kunde inte poliserna bevisa att jag kört för fort, så den gången räckte det med ett varningens ord.

Jo så var det den där förargliga fortkörningen i Danmark, som kostade mig 1600 kronor.

Vet inte om det är mina mordiska berättelser som gjort mig till en notorisk fartdåre, men jag lovar att göra bot och bättring.

Önskar er en fortsatt härlig vecka och kör inte för fort.

Ó Nils Mohlin 19-11-25

En ny vecka i Kivik

Jaha då var det måndag imorgon igen och jag har faktiskt inte tagit livet av någon på två dagar.

Vi har fått gjort vad vi tänkt oss och har även haft tid för oss själva. 

En ny vecka med förpliktelser, nåja så betungande ser jag det inte. Tycker om att vara igång och ha dagarna fulltecknade. 

För min del är det nödvändigt att ha dagarna fulltecknade. Det är mitt sätt att må bra vid 75 års ålder. Andra i min ålder finner behållning i pensionärsträffar, golf och mycket annat, men det är inte riktigt min likör. Jag måste se ett tydligt resultat av min dag, om det gäller skrivandet, målandet, bygga på husen eller mina uppdrag för kommunen. Min kompis Per Baker fungerar ungefär likadant, arbete i ateljén, trädgården eller ta emot besökare, men jösses han är ju bara 73 år.

Assistenten bryr sig inte så värst mycket om vilken veckodag det är, mer än att han är jätteförtjust när Graciela är hemma.

En ny vecka är välkommen och jag garanterar att jag kommer att ta livet av minst en person i min nya roman, bör jag kanske tillägga. Det är lätt att missförstås och jag vill inte ha polisen knackande på min dörr.

Önskar er en givande vecka

Hälsningar från mig och Assistenten

Ó Nils Mohlin 19-11-24

Foto: Fredrik Ekblad

Foto: Nathalie

Bedrägligt lugn i Kivik

Sedan jag mycket raffinerat tog livet av en EU parlamentariker i går natt, så har ju en del hänt. Även om det är lördag och vi bor i stillsamma Kivik, så är lugnet ibland bedrägligt. 

Nejdå polisen har inte knackat på, men nyss stormade Lallatjo in med tre, fyra eller fem syskon. Jag hann inte räkna så noga men jag tror inte det var alla sju. Albin äldst i syskonskaran skall sova över och säger att det är skönt att få vila upp sig lite.

Vinterhjulen skall lastas in i bilen, ett golv skall läggas klart och tapeter skall tas ner i köket. Det fixar Albin lätt med hjälp av mormor och ser lite arbete hos oss som skön avkoppling från sex syskon, dessutom så tjänar han ju en slant. Naturligtvis så hjälper assistenten till, hur skulle det annars se ut.

Ni undrar naturligtvis vad jag gör när jag sitter med mitt ben uppallat och skriver. Den lata människan låter hustru och barn arbeta, nu går skam på torra land. Nejdå jag hjälper till så gott jag kan och i smyg planerar jag ett nytt mord och vem jag skall mörda. Känner kliet i fingrarna och den lille djävulen bakom örat.

Önskar er en fortsatt härlig lördag

Med hälsningar från mordverkstaden i Kivik

Ó  Nils Mohlin  19-11-23