Nio dagar efter operationen börjar jag kunna röra mig ganska hyggligt, även om jag ännu är beroende av kryckorna. Assistentens och min dag består rätt mycket av träning, korta promenader och vila. Det blir fortfarande en hel del sömn för än så länge så suger både promenader och annan träning en hel del. Assistenten har anpassat sig bra till konvalescensen, men följer mig med ett vakande öga. Felipes dagliga turer sköter Graciela och ibland följer han med snälla grannar på en extra eftermiddags tur. Om sex dagar är det återbesök på sjukhuset i Hässleholm för kontroll och borttagning av agraffen.
Eftersom jag på samma ben för åtta år sedan fick en knäprotes så har jag en viss erfarenhet av den här typen av operationer och kan konstatera att höftledsingreppet är avsevärt enklare. Höftledsprotesen ger mindre smärtor och man kommer fortare igång. Även operationsärret talar sitt tydliga språk cirka 15 centimeter mot knäprotesens halvmeterlånga ärr.
För att fördriva tiden så läser jag mycket och för mig finns det då inget bättre än en härlig tegelstensroman som griper tag. Just nu är jag inne på min tredje under dessa dagarna, Robert Harris ”En officer och spion”. En historisk roman som tar sitt avstamp i Dreyfusaffären, en politisk rättsskandal i slutet av 1800-talets Frankrike.
Om någon vecka räknar jag med att kunna återgå till ett någorlunda normalt liv och snart också kunna köra bil. Sex veckor sa dom att man inte fick köra bil på, men får jag bara upp rörligheten i benet och de starka värktabletterna har jag snart fasat ut så tror jag att jag kanske kan köra efter fyra veckor. Vi får se.
Ó Nils Mohlin 20-02-20
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar