Snart tre dygn efter operation går det stadigt framåt. Vi har en lång balkong utmed Hanöbukten och på den tar jag nu mina ”långpromenader”. Träningsprogrammet jag fått skall naturligtvis åtföljas av promenader. Tjugo varv på balkongen blir nästan tvåhundra meter och det gånger fyra, så är jag uppe i nära 800 meter. Förmodligen ser det ganska knäppt ut där jag går fram och tillbaka, ungefär som jag med steg mäter balkongens längd, glömmer och måste mäta om igen och igen.
I morgon om vädret tillåter skall jag förlägga promenaderna till gatan utanför vårt hus, då behöver grannarna inte undra över min mentala hälsa.
Man blir nästan lite fanatisk på den här träningen, men sporras när man märker tydliga framsteg. Jag har kanske en fördel efter att ha styrketränat i 53 år och blir då mer disciplinerad och har dessutom en rejäl grund att bygga på.
Pratade med min rumskompis från sjukhuset och han vägrar att träna förrän smärtan släpper. Men som läkare, sjuksköterskor och sjukgymnast påpekade så är träningen det viktigaste för rehabilitering och bli smärtbefriad. De sa jag till min kompis, men han lät inte intresserad.
Nu skall jag promenera!
Ó Nils Mohlin 20-02-14
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar