En vecka sedan jag blev opererad och det går så sakteliga framåt. Inte tillräckligt fort enligt assistenten som kollar mig stup i kvarten. Min dag består av träning, vila och träning och det väl så det skall vara. Mina promenader som är en nödvändig bit i rehabiliteringen har jag tyvärr beroende på ett helsikes väder fått förlägga inomhus de senaste dagarna.
Det blir rätt många böcker lästa under en sådan här rehabilitering och ett bättre sätt att fördriva tiden vet jag inte. Då glöms även smärtor för stunden, som kan vara nog så jobbiga den första tiden. Visst har jag fått morfin som smärtstillande att inta tre gånger dagligen. Vilket jag också gjorde de första dagarna, men jag försöker nu fasa ut drogen och begränsa det till en inför natten. Morfinet dämpar ju smärtorna avsevärt, men jag är inte riktigt förtjust i den dimmiga tillvaro man försätts i, så mitt nästa mål är att bli av med det giftet.
Graciela gör allt för att underlätta min vardag och det uppskattar jag verkligen. Men jag har sagt att hon inte får passa upp mig för mycket, utan det är viktigt att jag själv gör så mycket som möjligt. Idag överraskade jag Graciela med att ha frukosten klar när klockan ringde. Det var ett äventyr att med två kryckor koka kaffe och duka fram, men jag tappade inget och frukosten uppskattades.
Nu har Graciela gått till arbetet, så assistenten och jag sköter huset.
Ó Nils Mohlin 20-02-18
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar