Nyårsreflektioner

I nyårstider summeras med regelbundenhet det gångna året av media. Om det nu verkligen är något att summera. Tokiga världsledare som Donald Trump, ett av historiens narcissistiska stolpskott, Kim Jong-Un en galen diktator. Båda hotar att förgöra varandra med tillgängliga vapenarsenaler. Kärnvapen som skulle få Hiroshima och Nagasakibomberna att framstå som en lätt bris. Med en knapptryckning kan galningen i Nordkorea radera USA. Galningen i USA behöver hjälp av ett par till för att utlösa sin arsenal. Med ett sådant scenario riskerar världen att gå under. Världssamfundet måste med kraft agera mot olämpliga ledare. Nog om dessa sinnessjuka avarter.

Våldsspiralen ökar och i Sverige hade vi rekordmånga skjutningar under det gångna året, 40 dödsfall och 135 skadade i 306 skjutningar. Gängrelaterat säger polisen, tills någon helt annan står i vägen för en kula. Flyktingkatastrofer, svältkatastrofer och gud vet vad. Sedan att Vladimir Putin blir ny president igen är det väl knappast någon tvekan om. Promenadseger sedan regimkritiska kandidater städats bort. Ett kvartssekel med Putin ser ut att bli en realitet.

Vi har oron i Burundi, Libyen, Marocko, Egypten, Tunisien, Algeriet, Centralafrikanska republiken, Kongo, Etiopien, Eritrea, Mali, Nigeria, Sudan, Somalia, Sydsudan, Tchad, Afghanistan, Irak, Syrien, Jemen, Palestina och Israel, Burma, Kashmir, Fillipinerna, Koreahalvön, Turkiet, Ukraina, Colombia, listan är skrämmande lång.

Årskrönikorna är lika dystra vart år och knappast något som förtjänar att upprepas, om inte för att information är kunskap. Kunskap, klokhet, ödmjukhet och diplomati bör känneteckna världens ledare inte dårskap.

I min värld är allt positivt Graciela, barn, barnbarn, Don Felipe, underbara vänner och hälsa, då fixar man allt.

C Nils Mohlin 2018-01-01