Vi har haft besök av ett
tremånader gammalt barnbarn. Otroligt snäll och belåten, man har knappt hört av
henne. Sova, äta, jollra en stund och sova äta, jollra en stund. Naturligtvis
behöver sådana små mycket sömn, de växer ju så det knackar. De ökar i längd
runt 30 centimeter och i vikt runt en fem, sex kilo under första året. Då
drömmer jag den synnerligen knasiga drömmen. ”Att vi håller på så hela livet,
jag hade vid min ålder varit dryga 10 meter lång, vägt runt ett halvt ton och
skostorleken hade väl legat på imponerande två meter.”
Som tur är var det bara en
knasig dröm. Men osökt kommer jag tänka på barndomens jättar, som morfar
berättade rysansvärda historier om. En dag lovade han att ta med mig till Lunds
Domkyrka för att visa Jätten Finn. Mina förväntningar var oerhörda och
besvikelsen när jag fick se Jätten Finn går inte med ord att beskriva, en liten
fnatte inte större än vad jag själv var då.
Ó Nils Mohlin 2018-01-25
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar