Ett stelfruset minne

I spåren av Sten Stures krossade ben, vaknar vi med beslöjade röster, rinnande näsor och kylslaget minne av historia och arkeologi. Upptinade? - Jo visst är vi upptinade, känner mig ungefär som köttstycket man plockat fram från frysen och glömt på diskbänken – Splashs – Gråaktig, vattnig klump – Knappt definierbar, något som med behandling kan göras acceptabelt. Minne av knäprotes gnisslade protest i isigt sommarcafé, rimfrost i skägg, tänder skallrande likt kastanjetter och fingrar som knastrade likt söndertrampade frusna pinnar på marken.

Inget går upp mot lite historiskt danande en lördagseftermiddag. Nog kommer vi för all framtid minnas Sten Stures krossade ben – Ett mycket stelfruset minne – Attjo!

Ó Nils Mohlin 2018-01-21