Ecklesiastikminister

I går var det den 29 januari, ljuset börjar återvända och våren är inte alltför avlägsen. Varför jag nu helt plötsligt kommer att tänka på ett ord, kan man fråga sig – Ecklesiastikminister – Obegripligt, men ett ord lika svårt att stava, som att uttala, åtminstone när jag gick i skolan. Visserligen ersattes det med det betydligt enklare ordet utbildningsminister 1968. Men då gick jag inte i skolan längre. På femtiotalet hade vi en adjunkt på högre allmänna läroverket för gossar i Malmö, som skulle bilda oss pojkar i svenska språket. Då ingick rättskrivning med ord som skapade kaos i unga pojkars huvuden. Att vår käre adjunkt var stor beundrare av dåvarande finansministern Gunnar Sträng kunde man inte tvivla på och använde sig ofta av ord och citat som den folkkäre ministern använt sig av – Nu pinkar jag en prydlig parabel – Sa finansministern och adjunkten efter prostataoperationer – Varför använda främmande ord när det existerar adekvata synonymer inom den svenska vokabulären – Ett annat kärt citat flitigt använt av vår adjunkt. – Det finns dom som urgerar urbaniseringsprocessen – Ofta använt av adjunkten – Också knorren – Det finns de som orerar för limitering av bostadsbyggandet. Finansministern och adjunkten har gått ur tiden och med dem deras komplicerade ord och meningsuppbyggnader. Båda var omtyckta och om inte för annat så minns man dem för deras smått säregna distinkta allegorier, limiterade urgerande till adekvat kommunikation – Hur fick jag till det sista?

En trevlig tisdag

Ó Nils Mohlin 2018-01-30