Tankar i Kivik en augustimorgon

Under våra liv gör vi många resor, såväl geografiska, som livsresor och till och med andliga.

Jag är inte religiös, så för mig har andlighet inte med gudstro eller den imaginära andevärlden att göra. Däremot tror jag på det goda respektive det onda som finns hos människor.

Vissa av oss människor föds goda och andra enbart onda och vissa får en portion av både och. Många hävdar med bestämdhet att det är arv, miljö och vårt liv som formar oss. Min erfarenhet är att de barn som var elaka under sin uppväxt har fortsatt som onda vuxna och vice versa.

En verklighet vi tar del av i media dagligen. Onda människor som begår fruktansvärda handlingar och brott och en minoritet som utför enbart goda handlingar.

I första Moseboken beskrivs skapelsen som ett veckolångt förlopp och på sjunde dagen tog Gud igen sig med all rätt. Skapade människan till sin avbild, trötthet på sjätte dagen måste ha satt käppar i hjulet, för nog blev det en hel del måndagsexemplar bland människorna, vilket om inte annat världshistorien och den dagliga nyhetsrapporteringen skvallrar om.

Hur många krig har religioner förorsakat? Hur många galningar ha agerat i Gudens namn?

Man skall respektera alla människor sägs det. Visst utifrån – Kön, ras, religion och sexuell läggning. Men jag vill lägga till - All annan respekt måste man göra sig förtjänt av.

Jag respekterar att människor har en gudstro, men för mig är vetenskapen betydligt mer sannolik och förståelig.

Det andliga resandet innebär för mig djupa intellektuella samtal, böcker, upplevelser inom konst, musik, teater och i vår natur.

Det finns kulturupplevelser som etsar sig i vårt innersta och dyker upp som en skön känsla, nästan som en djup kärleksrelation.

Samma känsla av upprymdhet, andlighet kan man känna på en promenad längs havet och där följa årstidsväxlingarna. När naturen övergår i höst och förändras till sprakande palett med ockra, gula, orange, röda till sienabruna nyanser. Havets föränderlighet från timme till timme. Gryningens underbara skimmer till de sista solstrålarnas blänk vid solnedgång, vilket för tankarna till impressionisterna. Claude Monet med sin märkliga förmåga att avbilda ljusets reflexer i vatten. Sådana upplevelser är för mig andlighet.

 

Lite funderingar en onsdagsmorgon

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-05