Fler tankar i Kivik

”Jag tänker, alltså finns jag” sa Descartes.

Filosofin började för mig där en form av resande utgör en oerhört viktig del, något som ger näring, någonting som lär oss förstå, något som sätter livet i rätt sammanhang och ger oss perspektiv. 

Detta spekulativa tänkandets fält som kallas filosofi är ett slags kunskapande. Alla vetenskaper och upptäckter har börjat med ett filosofiskt kunskapande innan de övergått i handling och uppsatta regelverk.

Filosofin kan varken lösa våra svårigheter eller frälsa våra själar. Grekerna uttryckte det som att det är en slags turistresa vi företar oss.

Det finns många frågor som tänkande människor ställer sig, som vare sig vetenskap eller någon annan kan besvara.

Existentiella frågor, har världen eller livet något syfte? Finns ett liv efter detta? Liv efter detta låter som en saga, en fantasi, ett flitigt använt hot förr om folk inte följde budorden slaviskt - Aj aj gör du så kommer du till helvetet! Ingen har hittills kunnat ge ett godtagbart svar och ingen lär någonsin kunna besvara frågan.

Vi undrar huruvida naturen styrs av lagar, eller är det vi som tror att det förhåller sig så. Är världen delad i väsensskilda delar, ande och materia och hur hänger det ihop.

Frågor om gott och ont. Vad är vishet? Vad är dårskap? Vad är empati? Människors sätt att kommunicera, kroppsspråk, attityder och roller?

Filosofin börjar när någon ställer en fråga av allmängiltig innebörd. Sedan bär det iväg.

Till och med mina däck började med lite filosoferande. Vad gör man med en hopplös sluttningstomt?

 

Ó  Nils Mohlin 20-08-06