Kanalen, vallgraven mot yttervärlden med Schougens bro som förbindelse mot Östra Förstadsgatan och Värnhem. Mot väster Södertull och Södra Förstadsgatan. Vårt revir på femtiotalet sträckte sig från bron i öster, förbi Drottningtorget fram till nuvarande Caroli City, som när det byggdes fick gator som den beryktade Jerusalems gatan att försvinna.
På Östra Förstadsgatan och Östra Tullgatan passerade två spårvagnslinjer 1:an och 3:an. Spårvagnarna skramlade och gnisslade i spår längs kullerstensbelagd gata. Ett ljud och en lukt som jag än kan förnimma.
I varje kvarter hade vi specerihandlare, mjölkbutik, frisör, bageri, fiskhandlare, skomakare och skräddare.
Kanske var det folkhemmet?
På Österportsgatan där jag växte upp hade vi koleldad centralvärme, innetoalett med spolning – en jättetank två meter upp med vidhängd kedja att dra i och lät som Niagarafallen. Av självbevarelsedrift backade man ett par meter när man spola. Badvatten, kyl och spis drevs med gas köpta för gaspolletter.
Neråt Kvarngatan, Grönegatan och Jerusalems gatan var det utedassen som gällde. I bästa fall fanns ett badkar i källaren som kunde bokas på samma sätt som tvättstugan.
Till min omåttliga fasa bodde min lärare i porten bredvid vår, vilket bidrog till att jag valde omvägar till och från skola.
På dessa gator växte vi grabbar upp, jagade av ilskna gårdskarlar, med slangbågar skadeskjutna råttor och argsinta gubbar och tanter.
Dofter av koleldning, odörer från utedass, urin i portgångar, ibland överslätat med ljuvliga dofter från något bageri.
På kvällarna lyssnade mannen på radio eller läste. Kvinnorna handarbetade eller lagade mat. Barnen fick klara sig bäst fan dom kunde.
Och nog har vi klarat oss, till och med ganska bra.
En bit av femtiotalet i Malmö
Ó Nils Mohlin 20-08-03
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar