Som ung pojke på tidigt femtiotal kläddes man i golfbyxor, rutig skjorta, slipover, trenchcoat och skolmössa. Alla såg vi ungefär likadana ut, möjligen skilde färg och rutor på skjorta och slipover. Golfbyxorna var ett idiotiskt plagg som spändes med en liten rem strax under knäet och pojkar i tio, tolv årsåldern har ingen utvecklad vadmuskulatur för att hålla de pösiga byxorna på plats så efter tjugo minuter hängde de vid fotknölarna. Knästrumporna följde med i raset och byltade hop sig över skorna. De kallades även äppleknyckarebyxor.
Hade man då en morfar med ekstockstjocka vader, som bar byxorna med perfekt elegans och farsan sa det skall se ut som på din morfar. Visst sa man och drog upp brallorna till strax under knäet. Efter fem minuter var dom nere vid anklarna igen. Gudskelov så revolutionerade långbyxorna våra liv. Först något tjockt jäkla material, diagonal tror jag det kallades, förmodligen samma sort som i försvarets uniformer, kliade som fan och alltid mörkgrått. Men i slutet på femtiotalet kom äntligen jeansen och livet blev genast lite behagligare.
Idag finns ett stort urval av byxor, både långa och shorts och vi slipper de förbannade golfbyxorna, även om mina vader är ekstocksliknande i dag, så vägrar jag att bära ett dylikt plagg.
Ha en trevlig söndag
Ó Nils Mohlin 20-08-02
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar