Vi har ekorre i trädgården, en pigg och sällskaplig liten rackare. Den har bråda tider, samlar hasselnötter till vinterförrådet och ilar fram och tillbaka ständigt med några nötter på en kvist i sin mun. Men trots sin brådska har han aldrig försummat att sitta någonstans på däcket och iaktta det pågående bygget. Var dag stannar den någon meter från mig, som om han vill hälsa innan han studsar vidare.
Häromdagen satt han på trappan till köksingången och spanade in i köket, verkligen studerade och undrade om han skulle bli inbjuden.
Jag förmodar att det är samma ekorre vi haft här under de sista åren, som blivit lite tamare för vart år.
De enda gånger han tycks lämna trädgården är för att hämta hasselnötter på busken strax utanför planket. De första åren skällde Felipe ut ekorren och jagade iväg honom, men även de blev kompisar utan att för den skull närmare umgås. De skötte sig var och en själv, men respekterade varandra.
Denna sommaren har han blivit nyfiknare och kommit närmare och närmare. Om jag eller Graciela håller på med något i trädgården så dröjer det inte länge förrän den lille kompisen är någon meter från oss och följer våra sysslor.
Ó Nils Mohlin 20-08-27
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar