Rastlösheten börjar krypa i kroppen, ungefär som intensivt flitiga myror. Visst är det ett friskhetstecken när jag nitton dagar efter operationen planerar för allt som skall göras. Agraffen borta, svullnaden börjar sätta sig och jag promenerar obehindrat omkring med kryckor och emellanåt bara en. Jag blev ålagd sex veckor med restriktioner, tre har gått på tisdag. Inte göra si, inte göra så, inte köra bil, men snart så är jag igång igen. Jag har hunnit läsa en hel del böcker under den här tiden och ibland är det riktigt angenämt att bara försjunka i rafflande berättelser.
Assistenten har koll på läget och får sina rundor tack vare matte och snälla grannar, men jag har lovat honom att snart skall han och jag ta våra vanliga turer tillsammans igen.
Ó Nils Mohlin 20-03-01
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar