Den 7 mars - 24 dagar efter operation linkar jag runt ganska obehindrat med en eller ibland två kryckor. Ivrigt påhejad av familj och assistenten går rehabiliteringen lysande. Fyra veckor på tisdag och det återstår två veckor med restriktioner. Inte göra si, inte göra så och inte köra bil.
Det där med bilkörning är kanske det jag saknar mest för tillfället, men hygglig granne och kompis har vid flera tillfällen ställt upp som privatchaufför.
Tålamod hör jag någon säga – ja jag vet, men man mår ju inte speciellt dåligt efter en höftledsoperation och energin pockar på. Knäledsprotesen för 8 år sedan var en betydligt segare rehabilitering.
Jag planerar att byta balkongräcke och skissar lite på det, har läst många böcker, skrivit en del och planerar givetvis för vår nästa tur ner till Spanien.
Största problemet har varit att sitta då operationssåret sitter ganska taskigt placerat, så skinkan varit svullen som om jag bar på en rejäl bok där. Men även det har gett med sig och i gårkväll satt jag och såg en hyfsad film under ett par timmar. Kontorsarbetet har jag skött från sängen, med dator, pärmar och papper i skaplig ordning, även om Graciela inte delar min uppfattning.
Nåväl om några veckor är jag på bana igen och enligt läkarexpertisen så skall funktionen i benet vara helt okej tre månader efter operation.
Det bästa är att jag är helt smärtbefriad och kan gå bra jämfört med före operation, då jag knappt kunde förflytta mig.
En stor eloge till Hässleholms sjukhus för väl utfört jobb.
”Gammal man gör så gott han kan, dansar fan så illa, hela kroppen rister han, men ändan den står stilla”
Skaldade Hasse Alfredsson en gång.
Ó Nils Mohlin 20-03-07
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar