Järlåsatrollet befann sig i
Kreml och jag var relativt ensam med Bror Klumpeduns. Bror Klumpeduns var stor,
cirka tre meter hög och hiskligt bred, minst två meter. Nu var ju Klumpeduns så
otroligt snäll, han ville ju bara väl, men ibland gick det riktigt åt pepparn.
Om ni nu trodde att det skulle bli lugnt för att Järlåsatrollet hamnat i Kreml
och Bror Klumpeduns stod ensam villrådig kvar i skogen, så bedrar ni er.
Klumpeduns var allt annat än villrådig. Trots att han inte var lika smart som
sin bror Järlåsatrollet, så hände det mycket, ibland alldeles för mycket.
Järlåsatrollet sa sig lägga
tiden på tyst diplomati, förmodligen något han lärt sig av Carl Bildt. Carl
Gustav valde den mer lite inofficiella vägen när han då och då försökt prata
förstånd med makthavare. Men är man tyst så händer ingenting, ansåg
Järlåsatrollet, så han ändrade uttrycket till tyst handfast
övertalningsdiplomati.
Bror Klumpeduns satt på
rumpan och åkte kana på vägen mellan Ribbingebäck och Järlåsa. Timmerbilar körde
rakt ut i terrängen när de mötte ett gigantiskt troll som åkte kana på vägen,
dessutom glatt vinkande och viftande med svans och öron. Men snäll som
Klumpeduns är så lyfte han upp alla fordon och satte dem på vägen när han
återvände till Järlåsaskogen.
Carl Gustav var som sagt i
Kreml och det kändes rikrigt bekymmersamt, vet i gudarna vad han kunde hitta
på. Nåväl han kom hem igen efter som han berättade ha gett Vladimir Putin diplomatiskt
smisk i rumpan. Studsat ner till Syrien och diplomatiskt spöat upp en massa IS krigare och
efter det hade många flytt hem till mamma.
Väl hemkommen och i samma
ögonblick tillkännagav Järlåsatrollet att han skulle som det första trollet i
trollhistorien ta sig till månen och kolla utsikten. Inte för att jag tvivlade
på honom, men nog kände jag obehag och en väldig massa oro för vad ett sådant
tilltag kunde innebära.
Ni skall allt vara glada som
inte dras med en massa trollbekymmer.
Nils Mohlin
©2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar