Jag har tidigare berättat
lite om Järlåsatrollets fåfänga och efter det att jag talade om flytten till
Kivik, så har han spökat till sig riktigt ordentligt. När jag tittade ut genom
fönstret en frostig vintermorgon, så vem är det som spatserar förbi på vägen,
jo Järlåsatrollet. Inget besynnerligt i det, om det inte varit för hans klädsel
som verkligen stack ut och kanske inte direkt passade ett troll. Iklädd
jackett, cylinderhatt och med spatserkäpp gick han värdigt längs vägen med Bror
Klumpeduns fem meter bakom sig. Klumpeduns var som vanligt klädd i sina slitna
hängselbyxor, en allt för liten tröja så den stora magen var bar. Båda trollen
var som brukligt barfota, vilket var helt okej i Klumpeduns fall, men till en
jackett borde rimligen ett par lackskor varit mer på sin plats.
Jag gick ut till trollen för
att närmare skåda Järlåsatrollets klädsel. I byxbaken hade han klippt hål för
svansen och tofsen var nydoppad i burken med falu rödfärg, men det var inte
bara den som var röd. Cylinderhatten som rimligen borde vara grå eller svart,
var exakt lika röd som svanstofsen. Dessutom balanserade den bedrägligt på den
enorma toviga kalufsen, hjälpligt uppstöttad av två öron med stora tofsar på,
även dessa rödmålade. I handen höll han en käpp, som han tydligen tagit från
min samling, en elegant spansk käpp helt sonika avkapad en dryg halvmeter för
att passa trollet. På bröstet hade han satt en skylt, där det med spretiga röda
bokstäver stod ”Järlåsatrollet Carl Gustav von Kivik”. På en skylt som han
hängt runt halsen på Klumpeduns stod det ”Butler Klumpeduns”.
Med viss svårighet höll jag
mig för skratt, för att inte såra mina kompisar, men undrade. ”Varför har du
spökat ut dig så där”? ”När vi flyttar till Kivik måste jag vara
representativ”! Sa Järlåsatrollet lite högfärdigt. ”Nej nej nej, det där duger
inte, för er del gäller det att synas och höras så lite som möjligt när ni
kommer till Kivik, precis som här i Järlåsa”! ”Jaså varför då”? ”Men snälla
Carl Gustav, folk tror inte att troll finns och får dom då syn på er, så har vi
snart hela världspressen på plats plus mängder av nyfikna.” ”Verka i det tysta
med andra ord menar du”? ”Exakt”!
Senare på eftermiddagen såg
jag att trollen satt på varsin sida om en stubbe och spelade poker i den
tjugogradiga kylan och som vanligt förlorade Klumpeduns. Men viktigare var att
nu hade de sina vanliga trollkläder på sig, visserligen Carl Gustav med lysande
röda svans- och örontofsar.
Nils Mohlin
©2016
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar