Ett fruktansvärt dån hördes
tidig morgon, eller snarare en explosion, som fick av snö vinter skrudad barrskog
helt plötsligt lysa grön, när snön rasade till marken. Tak och bergknallar blev
hastigt lika nakna som på sommaren. Träden stod och skakade i flera minuter,
ungefär som när våta hundar skakar på sig. Den lokale hemvärnschefen kallade in
sina trupper, ett gäng småfeta, yrvakna fritidscowboys, med illasittande
uniformer och vapen spretande i alla riktningar. ”Ryssen kommer, framåt
soldater” skrek hemvärnsbefälet. Hälften av de tappra försvann hem till mamma,
resten stod och stampade i tjugo gradig kyla och undrade. ”När får vi mat”?
Vis av erfarenheten drog jag
på mig alla vinterkläderna och i sällskap med Don Felipe gick jag in i skogen
mot trollens hemvist. Tio minuter senare vid trollens grotta stod Järlåsatrollet
och Bror Klumpeduns, lika svarta som Don Felipe, men av sot, endast Carl
Gustavs svanstofs lyste faluröd denna morgontimme. ”Vad har ni nu hittat på”?
Undrade jag smått skräckslaget.
”Vi bara bygger till lite,
precis som du och Graciela gjort”. ”Bygger till, hur då bygger till, med en
explosion som hörts vida omkring. Försvaret mobiliserar och snart har vi väl
både Nato och Putin här med sina jaktplan”. I samma ögonblick kom sju hemvärnsgubbar
på gåsrad, tvärstannade när dom får syn på två svarta troll, den halvmeter höge
Carl Gustav och tre meter Bror Klumpeduns. Bror Klumpeduns säger ”Buuuu” och
det låter väldigt mycket när det stora trollet säger ”Bu”. De tappra slängde
sina bössor och flydde hals över huvud i mindre ordnad formation än gåsrad,
snarare som en väldigt skrämd gåsflock. Don Felipe instämde glatt skällande av
glädje och vill gärna följa efter och sätta mer skräck i de flyende.
Runt i kring låg klippblock
från den stora raserade grottan, så sprängningen var väl inte helt lyckad. ”Vad
sprängde ni med”? Undrade jag strängt, Trollen skruvade lite på sig och
Järlåsatrollet förklarade att han rört samman lite av varje och spetsat det
hela med sprängdeg och pentylstubin och till det hade han kopplat några
tändhattar. ”Jaha och var fick ni sprängdegen och pentylstubinen från”? ”Vi
hittade ett gammalt förråd, som tillhört ingenjörtrupperna”. Jag bara virrade
på huvudet och sa åt dem ”Se till att städa upp och snygga till er, för annars
vimlar det snart av myndighetsfolk och journalister här”.
Måste säga att trollen kan
vara väldigt effektiva ibland och på få minuter hade de återställt grottan,
sett till så att snön var tillbaka på träd, bergknallar och tak. Timmen
senare knackade två skamsna troll på min dörr och undrade ”Bjuder du på kaffe”
Nils Mohlin
©2016