Min assistent Don Felipe är ur många synpunkter en mycket
speciell hund. Förutom att han är världens bästa kompis och sällskap, så visar
han allt som oftast prov på otroliga egenskaper, som gläder och förvånar.
En dag cyklade matte ner till affären i centrum, min
telefon låg i ateljén. Don Felipe sprang oroligt längs planket fram och
tillbaka under närmare fem minuter. Tvärt slutar han, springer fram till mig
med ett kort skall, tar tag i mitt byxben och skall till varje pris ha med mig
in. I ateljén ligger telefonen med missat samtal från Graciela. Jag försöker
utan framgång ringa upp, men Felipe nöjer sig inte med det utan ser till med
envis vädjan att vi sätter oss i bilen för matte vill något. Felipe blir nöjd
först när han ser matte helskinnad nere i centrum. Belåten Don Felipe och jag
kan köra hem igen.
Vi hade ett av de minsta barnbarnen på besök och på
kvällen grät hon floder över en förlorad napp. Don Felipe sitter och studerar
den lilla flickan och undrar vad han skall kunna göra. Plötsligt försvinner
han, springer från rum till rum och efter en stund kommer han tillbaka. I
munnen håller han flickans förlorade napp i öglan, går fram och lägger den
framför hennes fötter. Flickan blir lycksalig och Felipe lägger sig belåtet
bredvid henne.
En självklarhet är att alla barn får leka med Don Felipes
saker utan att han säger ifrån eller tar dem tillbaka. Han snarare kan gå och
hämta sina grejor och låna ut dem till barnen.
Jag har vissa problem med trappor beroende på en höger knäprotes
och ett uselt vänsterknä. Vi har en trappa mellan våningarna i vårt hus och det
fungerar bra med viss försiktighet. Jag tar trappan med ett steg i taget och
det där har Don Felipe märkt och ser till att alltid vara några steg före mig.
Han stannar och vänder sig om för vart tredje steg för att kolla så att jag
kommer ordentligt ner för trappan.
Jag tycker om att snickra och det är inte helt ovanligt
att Felipe kommer och lägger en tumstock, skruvmejsel eller något annat bredvid
mig som han tycker att jag behöver.
Sådana här episoder är inga engångsföreteelser, utan han
visar mer eller mindre dagligen sina särpräglade egenskaper, till stor glädje
för matte och husse.
När det gäller återkommande bad i badkaret, så är det
lite annorlunda, men det får jag berätta om en annan dag.
© Nils Mohlin 17 07 28
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar