Alla hundägare har erfarenhet av att bada sina hundar och
i de flesta fall mycket blöta erfarenheter.
Don Felipe är inget undantag och beter sig ungefär som om
domedagen står för dörren, eller i vart fall en mycket svår stund i hans hundliv.
Felipe…Felipe…Felipe hörs mattes allra mjukaste röst –
Felipe…Felipe. Tonfallet är onekligen förknippat med traumatiska renlighetsbad.
Don Felipe gör sig så liten han kan, smyger längs väggarna, in under skyddande
matbord, fortsätter förbi bokhylla och försöker ta sig in under allt för låg
soffa. Väl där lyfter jag upp honom och börjar gå mot badrummet. Don Felipe
sträcker ut ben åt sidorna och ser närmast ut som en uppspänd pappersdrake när
han försöker sätta stopp vid alla dörrpassager. Till sist står han i badkaret
med slokande svans. Hans snälla matte badar honom alltid och konstigt nog så
sker detta fogligt utan protester när han väl har hamnat i karet. Att bli
torkad, fönad och kammad ligger tydligen mer för en diva och detta sker utan
invändningar. En viss ceremoniell ”busa runt alla rummen” och en bit godis
avslutar en svår prövning i Don Felipes liv.
© Nils Mohlin 17 07 29
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar