Don Felipe älskar att vara ute när vädret är fint, helst
med strålande solsken, då är han ute hela dagarna. Mulet väder så tycks han mer
känna, att gå ut är enbart för att uppfylla sina förpliktelser. Vakta hus,
trädgård, prata lite med grannarna och skälla ut okända som passerar på gatan.
Regn då är det kört, vem vill vara ute när det regnar.
Don Felipe ställer sig i dörröppningen bredvid mig, tittar på mig ungefär som
”gå du om du vill, jag stannar här”. Felipe knycker på huvudet, trippar in och
lägger sig i sin säng, sträcker på sig likt en diva ”väck mig när solen lyser”.
Eftermiddagsturen är en av dagens höjdpunkter utom när
det regnar. Med surmulen resignation följer han med på rundan och det är ganska
okej när man kommer in i skogen. Trädens paraplylövverk dämpar det irriterande
stänket uppifrån, ända tills det kommer en ordentlig skur. Ett regn som lövade
trädkronor inte kan stå emot, utan snarare verkar det som allt vatten samlat på
bladen nu störtar ner och förstärker otrevlig regnupplevelse. En blöt dvärgschnauzer
med obrutet självförtroende rycker i kopplet och ser till så att vi kommer hem
fort, något irriterad inväntar han mig när jag inte kan hålla jämna steg.
© Nils Mohlin 170727
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar