Som valp är det en förfärlig massa tråkigt tjat man får stå ut med.
Eller vad säger ni valpkompisar?
Det är nej, nej, nej, sitt, tass, ligg, stanna, hit, men för sjutton kan dom aldrig bestämma sig.
Jag är slug och går med på de där dumheterna, då får jag godis, beröm och blir omklappad.
Det där med nummer ett och två fungerar ganska bra, det är ju rätt skämmigt att göra bort sig. Det hände en liten olycka häromdagen efter morgonpromenad och bus i trädgården. Jag låtsades som ingenting, matte eller husse plockade nog upp det.
Det där skall jag bli riktigt bra på, jag har ett favoritställe i trädgården, där jag brukar uträtta mina behov.
Jag har andra favoritställen där jag gräver. Jag känner lukten efter sorkar och möss, men jag lyckas inte få tag på dem. Snart skall jag överlista de där små marodörerna, som har fräckheten att gömma sig under mina altaner.
Den där katten jag berättade om häromdagen är en sällsynt fräck usling. Går balansgång på mitt plank och nästan hånflinar åt mig när jag försöker skälla på honom.
Okej jag kan inte skälla så högt ännu, men vänta du din nedriga typ tills jag är lite större, då skall jag skälla bort dig från planket.
Någon jädrans ordning får det väl ändå vara. Det är min trädgård, mina altaner och mitt plank, hör du det kattlymmel.
Hej då valpkompisar, vi hörs snart!
Ó Nils Mohlin 2021-10-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar