Snörutiner på Österlen

Enda nackdelen med att bo i hus är möjligen det där, som då och då under vintrar har fräckheten att komma uppifrån. Snö kallas det.

Kommuner har noga utarbetade snörutiner och jobbar för högtryck när väl det vita kommer.

Även jag har en snörutin. Den står i garaget och lutar sig lojt mot en vägg, som om inget annat existerar här i världen. Snöskyffel kallas den. Den har inte varit i tjänst på ett par år nu, förmodligen är den lite ringrostig och motvillig. Men jag skall göra som jag gjorde föra året. Då tvingade jag den att stå utanför ytterdörren från december till april. Nu vill jag inte direkt hävda att min snörutin var inblandad i frånvaron av snö förra vintern. Men någon jäkla nytta får den göra, så jag tvingar obarmhärtigt min snörutin att stå ute i ur och skur.

 

Jag vet och har upplevt otroligt snörika vintrar i Skåne och på Österlen med snökanoner och hela baletten.

Men för mig är snö något som hör hemma norr om Stockholm och ser helst att det håller sig där.

Norrlänningar är födda i snö och evolutionen har gett dem skidor i stället för fötter och det har absolut inte skåningar begåvats med. Norrlänningar är ruskiga fantomer på skidor, inte bara Ingemar Stenmark utan en hel drös till.

Min enda tid på skidor var i det militära. Vi var ett fåtal från Skåne bland en massa skidgalningar från norr. Vi ställdes inför en hiskelig backe, i vart fall för oss skåningar sett. Norrlänningarna åkte iväg som skjutna ur kanoner, gjorde eleganta svängar, hopp och perfekta inbromsningar, som ett extra hån mot oss som evolutionen missat. Vi mindre eleganta skåningar som dristade oss till att följa norrlänningarnas exempel, gick i kull och rullade i bästa fall resterande sträcka och utlöste näst intill små laviner. Någon försökte promenera ner för backen med skidorna på axeln, men det var en lösning som straffa sig. Av de skåningar som kom i mål så var det åkande på rumpan efter den våldsamma accelerationen i starten. Ingen större elegans i det där inte. Men det var ju på tidigt sextiotal. 

Det är drygt 56 år sedan jag la skidorna på hyllan och avslutade den karriären. Förvisso var militärens skidor mer av karaktären tillhyvlade golvplank och motsvarade inte den bländande elegans som saluförs i sportbutikerna.

Nu för tiden åker gubevars skåningar till och med på skidsemestrar, men jag tror aldrig jag får höra talas om en skånsk alpin mästare.

 

En skön helg önskar jag och min snörutin er.

 

 

Ó  Nils Mohlin 2021-01-15