Det snöar. Min lata snörutin står precis som i garaget lojt, nonchalant och ointresserad lutad mot ytterväggen, bredvid entrén.
Ungefär som en förväxt tonårsgrabb som inte har riktig styrsel på armar och ben.
Min snörutin har inte mobil och keps bak och fram. Den spottar inte och är inte uppkäftig. I stort sett är den ganska okej.
Den förbaskade snöskyffeln saknar kanske mitt sällskap. Det kan den glömma.
När det blir sisådär 10 – 15 centimeter får jag kanske fundera på snörutinens önskan om lite handfastare umgänge.
Med lite tur så töar eländet bort i nästa vecka och snöskyffeln och jag kan dra en suck av lättnad.
Ó Nils Mohlin 21-01-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar