Morgonmöte i Kivik

Assistenten och jag har morgonmöte. Ja ni läste rätt, efter frukost tillsammans med matte och vi kört henne till jobbet, så inleds mötet med ytterligare en kopp kaffe. Jag sitter i min fåtölj med papper och penna när vi inleder mötet. Don Felipe har satt sig på fotpallen mitt emot och med ett lätt högdraget uttryck lyssnar han uppmärksamt.

”Är det fortfarande strama tyglar som gäller, så jobbar vi hemma Felipe.” Han tittar på mig, nickar avmätt ungefär som ”Jag ger sjutton i vilket bara jag får mat och mina rundor”.

Han sträcker fram och lägger sin tass på mitt knä, som om han vill ha sagt ”Ta det inte så allvarligt kompis, jag hjälper dig.”

Egentligen vet vi inte så mycket mer sen i går, restriktionerna fortsätter gälla och vi får köra bil två timmar från bostaden, men var hamnar vi då. Låter inte så kul, vi kan ta en sväng med scootern i trakterna, vädret är lämpat för utflykt. ”Det är nog strama tyglar som fortfarande gäller, eller hur Felipe”. Var blev de lösa tyglarna för yngreäldre av?

Då blir det arbete, vi skall fixa till handledaren till balkongen tio meter lång och den skall behandlas på undersidan innan vi skär till den och passar in den ovanpå räcket.

Morgonmötet avslutas, Felipe studsar ner från fotpallen och ställer sig vid lådan i köket där vi förvarar godis. ”Nu har jag lyssnat på dig i tio minuter, så jag är väl värd en belöning” räcker fint fram tassen och tackar, sväljer godbiten och sätter fart ut.

En härlig torsdag till er alla

Ó Nils Mohlin 20-05-14

(Yngreäldre i Kivik)

"Yngreäldre" i Kivik

Har hängt upp mig lite på det där ”Yngreäldre” och väntar febrilt på att Folkhälsomyndigheten skall ge oss lite lösare tyglar. Vad det nu kommer att innebära. Sitta på samma bänk men på behörigt avstånd, kanske till och med gå bredvid varandra på behörigt avstånd. Eller milde himmel skall vi rent av få sätta oss på en uteservering, ta en kopp kaffe eller en kall öl. Vilket under lång tid varit förbehållet yngre generationer, som dessutom tänjt på gränser åtminstone i storstäderna. Med tanke på att vi är så otroligt många sjuttioplusare här i landet, så innebär det kaos om vi klipper ungdomarnas uteserveringar, men kul hade det varit. 

Jag har inte haft utegångsförbud sedan 10, 12 årsåldern och då var det förmodligen berättigat. Nu känns det lite mer påtvingat, om än helt korrekt. Men lite buskänslor svallar även hos sjuttioplusare fastän vi är jäkligt disciplinerade.

Som ”Yngreäldre” är man fyllda sjuttio, men absolut inte åttio, då är man lite mer åt äldrehållet, men gammal tycker jag människor är först någonstans bortom nittio. Men det finns ju gamla femtioåringar och jäkligt unga nittioåringar, så det där med siffror är vad det är. Jag klarar mig med råge med mina sjuttiosex, fyra härliga år till åttio. Läste en artikel om en hurtfrisk 74 åring häromdagen som med bestämdhet hävdade att sjuttio är idag detsamma som femtio för ett antal år sedan. Jag håller med när jag tänker tillbaka på min ungdoms femtioåringar, dom var ju verkligen gubbar och tanter. Okej jag har ett par proteser i högerbenet, men i övrigt känner jag mig laddad och frisk för många projekt, skriva, måla och en hel del annat.

Så lossa på tyglarna för sjutton, för trots att vi kanske är som femtio, så har de flesta av oss sjuttioåringaras visdom och en jäkla massa sunt förnuft och kommer inte bete oss dumdristigt.

Ha en toppendag

Ó  Nils Mohlin 2020-05-13

Någorlunda normalt i Kivik

Livet har för assistenten Don Felipe återgått till det gamla, allt är lugnt i kvarteren. Inga fyrbenta damer som förvrider huvudet på den normalt mycket lugne och sansade Felipe.

Vi tar våra promenader, fixar med huset, läser, skriver och njuter av våren. Liksom för många andra sjuttioplussare så befinner jag mig i karantänarrest.

Ett nytt begrepp har införts ”yngre äldre” vilket gäller sjuttioplusare som är friska. Vi kanske skall få lite lösare tyglar. Vad det nu innebär? Tillåts mer än att snacka med grannen på två meters avstånd, vilket hittills varit ett dilemma då flertalet i denna åldersgrupp, liksom jag har en urusel hörsel. Vi står och skriker till varandra, så jag ger mig sjutton på att det hörs in i ICA butiken 500 meter längre bort. 

Jodå jag har hörapparater, ett par uppladdningsbara eleganta fina. Rena tortyrredskapen, omöjliga att ha på sig. Tacka vet jag mina gamla med batteri, dom funka bra. Visserligen betydligt större, men vad gjorde det. Felipe åt upp dom en gång han var sur på mig. Funderar på att skaffa en sådan där hörseltratt som gubbar använde förr i tiden.

Många hälsningar från Kivik

Ó  Nils Mohlin 2020-05-12

Avbrott i kärleksbekymmer

Fredag och underbart väder, kan inte bli mycket bättre. Assistenten skall hälsa på sin frisör i Tomelilla och komma ifrån sina kärleksbekymmer ett tag.

Så här i karantäntider så är även ett besök i metropolen Tomelilla ett välkommet avbrott, rent av ett äventyr och jag vet vi håller på distansen, minst två meter. Jag lämnar lurvig Felipe i Kerstins trädgård och hämtar nyfriserad elegant herre ett par timmar senare. Bekvämt, enkelt och Felipe kommer hem med ny sommarfrisyr som han kommer att tjusa damerna med. Visserligen blir han till omfånget betydligt mindre när snart fyra månaders päls trimmats bort, men i psyket kommer han vara än större än den Riesenschnauzern han tror att han är.

Dvärgschnauzern Don Felipe är ju för tillfället strängt upptagen med att uppvakta en löptik i området och har inte så mycket tid för annat. Fördelen är att det är mycket jobbigt att uppvakta damer och han blir rejält kvällstrött och sover som regel till 04.30, men då sätter serenaden för den speciella damen igång.

Men allt har ett slut, så även Felipes kärleksbekymmer och han blir den vanlige assistenten som är min skugga, dygnet runt. Såvitt inte matte är hemma, för då görs en rättvis fördelning.

Önskar er en skön helg!

Ó  Nils Mohlin 20-05-08

foto: Kerstin Marianne Nordbeck

Don Felipe är förälskad

I går var det veterinärbesök, den årliga sprutan, recept på fästingtabletter och ve och fasa kloklippning. Assistenten accepterar nog allt, men när det är dags för kloklippning uppträder han på ungefär på samma sätt, som när det är dags för bad. Springer och gömmer sig och uppträder som en utstuderad dramaqueen.

I kvarteret har vi en tik som löper och samtliga hanhundar beter sig som hormonstinna tonårspojkar, vet inte vilket ben dom skall stå på. Lite kaxiga, sträcker på sig och i vart fall så är Felipe fullt övertygad om att han minst är en Riesenschnauzer sina sju kilo till trots. Med andra ord den absolut största hannen i Kivik, så de så.

Så där håller det på hela dagen och kvällen och natten.

Fram tills vi gick och la oss vid halvelva tiden i går så tjata han hela tiden om att gå ut. Han fick springa i inhägnade trädgården, tills jag med lock och pock fick in honom vid niotiden. Normalt kommer han som ett skott när man kallar. Första gången väckte han oss vid midnatt, höll på att dra mig av sängen och ville gå ut. ”Nix du stannar här och sover!” Samma procedur klockan 01.30 och tidig väckning 04.30 då Felipe skällde vid köksdörren och ville ut.

Ja se den där kärleken. Men snart är allt som vanligt igen, tiken är glömd och Felipe är sitt vanliga jag igen.

Ó  Nils Mohlin 20-05-06

Don Felipe hos Veterinären

Idag står veterinärbesök på agendan. Assistenten Don Felipe skall ha sina årliga sprutor, vilket inte brukar vara något större problem. Samtidigt passar vi på med kloklippning och naturligtvis recept för tabletter mot fästingar.

Felipe har inget emot veterinärbesöken utan traskar in kaxigt ungefär som om han äger stället. Däremot är han drama queen när det gäller kloklippning och då blir både jag och stackars veterinär utskällda, om nu det räcker.

På fredag skall han till sin frisör Kerstin i Tomelilla och få sin sommarfrisyr. Han borde varit där långt tidigare, men beroende på min konvalescens så har det gått drygt tre månader sedan sist. Normalt brukar han besöka Kerstin var åttonde vecka. Felipe och Kerstin är tajta kompisar och jag tror inte Felipe skulle tillåta någon annan att komma i närheten av hans päls.

Veterinärbesök i Sverige är en kostbar historia och en sådan sak som att ta bort tandsten på sin hund går på mellan 3 och 4 tusen kronor. När vi är i Spanien så lämnar vi in Felipe till Veterinären på morgonen, de tar prover, kollar allmänna hälsotillståndet, tar tandsten, trimmar honom och badar honom. Det kostar 80 € (cirka 800 kronor) och klockan 18 hämtar vi en överlycklig hund som promenerar runt och blivit kompis och kelgris med alla på kliniken.

Assistenten och jag önskar er en trevlig tisdag

Ó  Nils Mohlin 20-05-05

Så här fin är assistenten efter besök hos Kerstin.

(foto: Kerstin Marianne Nordbeck)

Så här ser han ut nu

Jodå i Kivik händer det också ett och annat

Strålande väder kräver utomhusprojekt och det är precis vad assistenten och jag skall ägna oss åt ett tag framöver. Den nya höftleden fungerar perfekt, fri från en envis förkylning, en helt vanlig, men fan så ettrig och ett ännu jäkligare ryggskott börjar ge med sig. Ska inte beklaga mig, men nu kliar det i fingrarna.

Först skall vi komplettera det nya balkongräcket med en snygg överliggare eller handledare. Efter det står altanprojekt nummer tre och skriker efter oss, som jag tyvärr vi lägga ner i somras när inte höften ville längre.

Den planerade resan ner till vårt hus i Los Alcázares blir av naturliga skäl inställd, så istället skall jag färdigställa däcken. Den sammantagna ytan blir drygt 100 kvadratmeter och vi kan gå från köket på altandäck upp till utsiktsdäcket. Tre olika däck på tre nivåer för avkoppling och samvaro.

Så visst händer det saker i Kivik också, även om jag och naturligtvis assistenten hållit oss lugna ett tag.

Önskar er en härlig vecka

Ó  Nils Mohlin 20-05-04