Jag är inte speciellt musikalisk men lyssnar gärna på musik
Erinrar mig en episod från 2007.
Jag hade flyttat in i en lägenhet på Limhamns torg i Malmö. Bott där en fjorton dagars tid och ännu inte lärt känna grannarna. När mitt bokläsande en sen kväll avbröts av fruktansvärda, skrämmande, hjärtskärande illvrål, som näst intill fick håret att ställa sig på ända.
Efter som jag alltid hört till den typ av personer som ingriper om någon är i nöd, så slängde jag boken åt sidan for upp ur stolen och ut i trappan.
Skriken kom från dörren bredvid min.
Jag ringde på dörrklockan. Bankade hårt och intensivt på dörren, så att murbruk flagnade vid sidan av dörrkarmen.
Dörren öppnas av en prydlig kvinna i fyrtioårsåldern, som tittade konstigt på mig.
”Behöver du hjälp? Vad är det som händer?” Frågade jag.
”Vad menar du?” Undrade kvinnan med förbryllat ansiktsuttryck.
”De fruktansvärda skriken – blir du misshandlad?”
”Skrik… misshandel… Det var det värsta! Jag är operasångerska och tränar min röst dagligen!” Sa kvinnan och smällde igen dörren.
Tiden läker alla sår och efter en tid var jag förlåten och operasångerskan till och med pratade med mig när vi möttes i trappan.
Inte alltid enkelt att vara gentleman och försöka rädda kvinnor i nöd.
Ó Nils Mohlin 2024 04 25
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar