Sjusovare i Kivik

Ibland försover jag mig ordentligt. Assistenten blev trött på mig och såg till så att jag kom upp 10.30. Matte hade gett honom frukost och morgonturen, annars hade han nog sett till att jag kommit upp tidigare. Men så kan det bli när jag skriver till tre på natten.

Kaffe, snabbdusch och hasta iväg med kryckorna och Felipe i hälarna. Assistenten i bilen och vi drar i väg till dagens första möte, ärenden i banken, fler möten och sedan hälsa på en rullstolsbunden man i Vik för en trevlig pratstund. Handlar, fixar middag och sedan iväg för att hämta matte på hennes arbete halv fem.

Den här sortens dagar går rackarens fort, men imorgon ställer jag väckarklockan.

Önskar er en härlig dag

Ó  Nils Mohlin 19-11-27

Assistenten Don Felipe

Simultankapacitet i Kivik

Ibland önskar jag att jag kunde skriva med en hand och måla med den andra. Om det nu är brist på simultankapacitet, som vi män sägs lida brist av, vet jag inte. Men förstå mig rätt, ibland när jag skriver håller jag samtidigt på med en målning i huvudet och vice versa. 

Det verkar smått rörigt, tankeflykt kanske eller rent av dags för en kopp kaffe och en paus.

För det mesta så håller jag tankarna isär, så jag tror inte det är någon begynnande virrighet. Jag tar pausen, dricker kaffet, klappar om och leker en stund med assistenten. Vips har jag ny energi till att skriva eller måla och ha tankarna på det jag gör.

Det är redan onsdag imorgon och jag har inte tagit livet av någon sedan förra veckan. Men lugn det kommer, drygt tredjedelen in i nya romanen så har hjältarna fått upp ett spår som dom följer. Naturligtvis så måste jag jobba på så vi får se hur det går för dom. Klockan är strax innan midnatt och det är en ypperlig tid att skriva om mord och andra rysligheter.

Önskar er en skön nattsömn

Ó  Nils Mohlin 19-11-26

Syndare i Kivik

Syndare bötfälls även i Kivik, så tro inte annat. 

Jag har kört bil prickfritt i snart 57 år, men häromdagen var det klippt. Jag skulle köra Graciela till äldreboendet som hon är chef för. Här i hemmabyn har jag kört oändligt med gånger och vet att hastighetsbegränsningen är 40 kilometer. Vi sitter och pratar och rätt vad det är så stoppar en polis mig och jag blir invinkad på en sidoväg. Jodå jag hade hållit 53 kilometer och fick en böteslapp på 2400 kronor. Den vänliga kvinnliga polisen undrade om det var första gången.

Nej det hände en gång när det var vänstertrafik, men då kunde inte poliserna bevisa att jag kört för fort, så den gången räckte det med ett varningens ord.

Jo så var det den där förargliga fortkörningen i Danmark, som kostade mig 1600 kronor.

Vet inte om det är mina mordiska berättelser som gjort mig till en notorisk fartdåre, men jag lovar att göra bot och bättring.

Önskar er en fortsatt härlig vecka och kör inte för fort.

Ó Nils Mohlin 19-11-25

En ny vecka i Kivik

Jaha då var det måndag imorgon igen och jag har faktiskt inte tagit livet av någon på två dagar.

Vi har fått gjort vad vi tänkt oss och har även haft tid för oss själva. 

En ny vecka med förpliktelser, nåja så betungande ser jag det inte. Tycker om att vara igång och ha dagarna fulltecknade. 

För min del är det nödvändigt att ha dagarna fulltecknade. Det är mitt sätt att må bra vid 75 års ålder. Andra i min ålder finner behållning i pensionärsträffar, golf och mycket annat, men det är inte riktigt min likör. Jag måste se ett tydligt resultat av min dag, om det gäller skrivandet, målandet, bygga på husen eller mina uppdrag för kommunen. Min kompis Per Baker fungerar ungefär likadant, arbete i ateljén, trädgården eller ta emot besökare, men jösses han är ju bara 73 år.

Assistenten bryr sig inte så värst mycket om vilken veckodag det är, mer än att han är jätteförtjust när Graciela är hemma.

En ny vecka är välkommen och jag garanterar att jag kommer att ta livet av minst en person i min nya roman, bör jag kanske tillägga. Det är lätt att missförstås och jag vill inte ha polisen knackande på min dörr.

Önskar er en givande vecka

Hälsningar från mig och Assistenten

Ó Nils Mohlin 19-11-24

Foto: Fredrik Ekblad

Foto: Nathalie

Bedrägligt lugn i Kivik

Sedan jag mycket raffinerat tog livet av en EU parlamentariker i går natt, så har ju en del hänt. Även om det är lördag och vi bor i stillsamma Kivik, så är lugnet ibland bedrägligt. 

Nejdå polisen har inte knackat på, men nyss stormade Lallatjo in med tre, fyra eller fem syskon. Jag hann inte räkna så noga men jag tror inte det var alla sju. Albin äldst i syskonskaran skall sova över och säger att det är skönt att få vila upp sig lite.

Vinterhjulen skall lastas in i bilen, ett golv skall läggas klart och tapeter skall tas ner i köket. Det fixar Albin lätt med hjälp av mormor och ser lite arbete hos oss som skön avkoppling från sex syskon, dessutom så tjänar han ju en slant. Naturligtvis så hjälper assistenten till, hur skulle det annars se ut.

Ni undrar naturligtvis vad jag gör när jag sitter med mitt ben uppallat och skriver. Den lata människan låter hustru och barn arbeta, nu går skam på torra land. Nejdå jag hjälper till så gott jag kan och i smyg planerar jag ett nytt mord och vem jag skall mörda. Känner kliet i fingrarna och den lille djävulen bakom örat.

Önskar er en fortsatt härlig lördag

Med hälsningar från mordverkstaden i Kivik

Ó  Nils Mohlin  19-11-23

Weekend I Kivik

Lördag och söndag är trots novembermörker och regn alltid lite speciella. Graciela är ledig och vi kan ägna oss åt varandra, gemensamma projekt, laga mat tillsammans, träffa barnbarn, träffa vänner och prata om allt mellan himmel och jord.

Igår berättade jag lite om min nya roman som jag skriver på. Så i natt när alla andra sov så skedde det. Jag tog livet av en EU parlamentariker på ett mycket utstuderat sätt. Men ärligt talat, så har jag inga samvetsbetänkligheter, han hade verkligen betett sig illa. 

Igår så ringde en äldre man mig, åttio år, så då var han inte så värst gammal, bara fem år äldre än mig. Mannen har jag bara träffat en gång tidigare och det var när han köpte ett signerat exemplar av ”När Djävulen kom till Österlen” i vår lokala ICA butik. Han uttryckte sin stora förtjusning över boken och hade sträckläst den och tyckte att den var fruktansvärt spännande.

Det är alltid lika roligt när läsare hör av sig med ett telefonsamtal, ett mail eller några rader på Facebook. Ni läsare är ju också mina bästa kritiker och gör skrivandet extra stimulerande och roligt när jag hör att mina böcker uppskattas.

Min medhjälpare Don Felipe blir förnärmad om jag inte nämner ett par ord om honom också. För att göra honom riktigt tillfreds så har jag fått skriva in två dvärgschnauzrar, en golden retriever och en gonczi polski (stor polsk jakthund) i nya romanen. Assistenten undrar vem av dem som är hjälten och naturligtvis är det dvärgschnauzrarna med hjälp av kompisarna försäkrar jag.

Nu tänker en del att den där författaren har fått fnatt på luskulan. Det här sista var faktiskt lite vilda fantasier måste jag medge. Även om en hund kan vara otroligt klok och göra häpnadsväckande saker, så går nog gränsen vid att förstå en del ord och då i första hand de positiva.

Men Felipe deltar faktiskt på många sätt även när jag skriver. Han ligger troget bredvid mig, tar sina rundor, kommer tillbaka och tittar på mig ungefär som ”Hur går det?”

Men hundar är kloka, han vet att jag går med svårighet och har kryckor till hjälp. När jag skall gå ner för vår trappa, går han något steg framför och tittar hela tiden med oro på mig så att jag inte skall falla. När jag kommit ner sätter han sig glatt bredvid mig, där jag skall ta på skorna, jag klapper om honom och berömmer min lille kompis.

Nu skall vi hämta Albin 13 år, som skall hjälpa mig med ett och annat som höften hindrar mig från. Albin är en mycket begåvad ung man och äldste bror till Lallatjo, som jag berättade om häromdagen.

Albin har sedan han var i Lallatjos ålder gett mig oändligt med material till små berättelser. En del har publicerats i olika tidningar och en del finns med i min bok ”Herr Svensson, Järlåsatrollet och andra gubbar.”

Jag och assistenten önskar er ett par underbara vilodagar.

Ó  Nils Mohlin 19-11-23

                                         Tre hjältar

Gonczi polski

Rapport från mordverkstaden i Kivik

Som jag tidigare sagt, så skriver jag på min sjätte bok, min fjärde thriller. Drygt tredjedelen är avverkad och jag har faktiskt roligt hela tiden. Roligt är kanske fel ord när jag tar livet av folk, men det är roligt att skapa intrigen och karaktärerna. Romanen tar sin start i Kivik och på Österlen där Ross Craig och Eva Lopez bor, jo de kommer tillbaka i denna romanen. De lyckades ju lösa brotten i den föregående, så det är inte mer än rimligt att de får en ny chans.

Handlingen rör sig mellan Österlen, Köpenhamn, Leipzig och franska Strasbourg.

Romanens titel? Jo det pendlar lite fram och tillbaka, men löser sig med tiden. Just nu går den under arbetsnamnet ”Psykopaten och Nemesis döttrar.”

Jag har fullt upp att göra och det skall man ju vara glad för. Har problem med höft och knä och får inte mina dagliga rundor med assistenten som jag är van vid. Men det skall väl ordna sig i sinom tid. Graciela och snälla grannar ser till så att assistenten kan komma ut på sina dagliga turer och det är viktigt.

Från och med årsskiftet kommer jag att stänga ner min hemsida, den kräver för mycket tid och jag har aldrig varit riktigt nöjd med den. Kanske det blir en ny bättre med tiden. Men jag har bloggen och där går det alltid att ta del av vad som händer i min och assistentens värld.

Önskar er en trevlig helg!

Ó Nils Mohlin 19-11-22