Bloggportalen statistik

söndag 21 oktober 2018

Inledande rader till min nya roman

Gråmulen himmel hade skiftat till oktoberkvälls mörker, en styv kuling låg på från Hanöbukten och bjöd fallna löv till ystert dansande virvlar. Skenet från ytterbelysningen glimmade till i gulröda löv när de likt små demoner reste sig i uppåtgående spiraler från gräsmattan för att sekunden efter jämnas bort av samma vind. Kastbyar slet i trädtoppar, som skakade av sig de sista löven. Regnet började ilsket piska mot fönsterglas och sikten över trädgården var näst intill obefintlig, knappt kunde skogsbrynet skönjas. 
Femtio, kanske fyrtio eller rentav bara tjugo meter bort syntes ett oregelbundet sken, som tycktes röra sig sidledes, som ljuset från en ficklampa. Inget fordon, där fanns ju ingen väg. Kanske letade man efter något skadat vilt eller en bortsprungen hund. Nu rörde sig ljuset över gräsmattan, svepte fram och tillbaka, kom närmare. Inte tillräckligt för att den objudne skulle avslöjas av ytterbelysningen. En gren slog oupphörligt mot ett fönster, som ett gisslande ackompanjemang till regnets ihärdighet.
Johannes Hjelm var ingen modig man, men stålsatte sig, tänkte på sin far den gamle officeren, när han betraktade gestalten, som rörde sig i trädgården.  Förmodligen bara någon som skall fråga om jag sett en bortsprungen hund. Skakade av sig obehagskänslan och ryckte ofrivilligt till när dörrklockan ljöd, samtidigt som skepnaden med ficklampan stod metern framför panoramafönstret. Omöjligt att avgöra vem det var, grep olusten sig fast när upprepade signaler från dörrklockan tvingade Johannes att gå mot hallen, samtidigt som han med tilltagande rädsla betraktade gestalten framför fönstret. En sista vridning på huvudet, mannen var borta, det måste väl ha varit en man. Med skakande händer låste han upp dörren och gläntade försiktigt på den.

Ó  Nils Mohlin 18-10-21

1 kommentar: