Moderniteter

På farsans lantställe fanns telefon. En telefon som jag tror stod kvar sedan farfars tid. Telefonnumret var om jag inte missminner mig 543. Ringa ut fick man göra genom att veva på apparaten och beställa samtalet hos telefonist. Bredvid telefonen låg tjocka kataloger, den tidens kontaktlistor. Under telefonbordet låg ett kolossalt batteri som drev den fashionabla nymodigheten. Mycket behändigt och modernt sa farsan.

I barndomshemmet på Österportsgatan i Malmö var det än modernare – där fanns telefon med fingerskiva och telefonnumret var 15763. Fungera väl bra rent lokalt, men var det tal om rikssamtal utanför 040 området, så fick det också beställas av telefonist. Höjden av avancerad trendighet ansåg farsan. Telefonen fick användas mycket sparsamt av barnen och först efter muntlig tillåtelse – ville man kompisar något, så gick det alldeles utmärkt att springa hem till dem, ansåg farsan.

Vem minns inte telefonkioskerna också väldigt up-to-date, med alltför ofta avklippt lursladd. Många tjugofemöringar gick åt till samtal, ej lämpliga för föräldrars öron.

Sextio år senare kan jag inte annat än förundras över farsans moderniteter och telefonkataloger tjockare än bibeln när jag håller i min Iphone, som innehåller allt och mer därtill.

Farsan tänkte nog att längre än så här kan tekniken inte avancera och jag tänker väl ungefär likadant i dag. Undrar om barnbarn, som alla har tillgång till dagens moderniteter, om sextio år har samma funderingar beträffande dagens möjligheter med en liten mobil.

Kan det bli modernare – ja förmodligen

© Nils Mohlin 17 08 12