Don Felipe kan ibland ha något litet rackartyg för sig.
Inte så att han fördärvar något, han har aldrig bitit sönder en sko eller något
annat. Assistenten har bestämda uppfattningar om hur saker och ting skall vara
och inte mer resonerat om det.
Vi brukar alltid ha en handduk placerad på handtaget till
ugnsluckan på spisen. Vad är det där för dumheter tänker Felipe och plockar
konsekvent bort den. Så mest på kiv så brukar jag hänga tillbaks den, men
minuten senare är den borta igen och ligger en bit från spisen.
Det där med regn och Felipes ovilja mot det har jag
berättat om tidigare. Igår regnade det, Felipes måste av naturliga skäl ut
ibland och igår bar han ut mina tofflor, som jag använder när jag är utomhus.
Budskapet var kristallklart, ”gå du ut barfota och känn hur läbbigt det är att
gå i vått gräs”.
Matte tycker om att handarbeta på kvällarna och de där
garnnystanen hon använder sig av är väldigt roliga att springa iväg med. Men
Felipe lämnar tillbaks snällt på uppmaning, blir omklappad och får godis.
Vi kom till en praktiskt taget kal trädgård. Med
Gracielas brinnande intresse för växter, blommor och själva anläggandet av en
trädgård, så börjar nu en trädgård ta form. Nya träd, buskar och blommor har
planterats och vad är naturligare för en hanhund än att markera tillhörigheten.
Men det där löstes med hjälp av lite nät, onödigt tyckte Felipe, men
accepterade situationen.
En annan speciell grej är att hämta mattes
trädgårdskläder eller andra kläder och lägga dem i hallen lagom tills hon
kommer hem, inte alltid uppskattat men en fin gest. När han var yngre så
plockade han alltid mattes behå och sprang iväg med. Fördärva den inte, men
hade svårt att bli av med den när axelbanden la sig runt hans kropp. Men inget
som bekymrade Don Felipe, glad i hågen sprang han ut i trädgården med en behå
släpande efter sig, till grannars förtjusning. Ibland hittade han
förvånnansvärt många. Grannarna plockade trädgårdsavfall i sina trädgårdar jag
plockade behåar till samma grannars munterhet.
Felipe har två sängar och en filt som han brukar växla
mellan. Ibland söker han något ännu bekvämare och tar då en av mina tröjor och
lägger sig att sova på. Inte kan jag missunna honom det.
Felipes rackartyg är snälla och oförargliga. Nu när han
närmar sig två och ett halvt år, så är de mycket sällsynta med undantag för
handduken på spisen, mina tofflor och mina tröjor.
© Nils Mohlin 17 08 04
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar