Trollbesök

Några dagar senare, just som det började ljusna hördes ett öronbedövande dån. Inte som en åskknall eller explosion, nej snarare som ett överljudsplan som sprängde ljudvallen. Lilla huset på berget skakade och fönsterrutor skallrade som om det var en jordbävning på gång. Oroad satte jag på radion för att höra om något allvarligt inträffat och nyhetsuppläsaren berättade om att ett förmodat jordskalv ägt rum i Järlåsatrakten. Seismologiska institutet som uttalade sig en stund senare avfärdade jordskalvet och ansåg snarare att det handlade om ett nedslag av en mindre meteorit.

Fylld av onda aningar gick jag ut och en bit bakom vårt hus på en större öppen yta såg jag en märklig syn. Min kompis Järlåsatrollet Carl Gustav stod med bestämd hållning och vilt gestikulerande armar och skällde ut det förmodade meteoritnedslaget. Smålandstrollet hade landat. – ”Din stora korkade klumpeduns hur bär du dig åt egentligen, du blir hitbjuden. Brakar ner från himlen och kraschlandar som ett jäkla rymdskepp, har du inte lärt dig normalt trollhyfs än?” – ” Förlåt” sa det storväxta trollet, som mödosamt reste sig upp, masserade över ömmande skinkor. Pionröd i huvudet tittade han skamset än på mig än på sin lillebror, som fortfarande sprutade sin ilska över den olycksaliga brodern. Jag tittade förstummad på det jättelika trollet, gott och väl tre meter lång och med en kolossal kroppshydda. Bakom trollet fanns ett drygt halvmeterdjupt rumpavtryck i den frusna marken, inte konstigt att han hade ont i baken. I sinom tid lugnade Carl Gustav ned sig, men blängde fortfarande ilsket på sin klumpiga bror. Jag föreslog att vi skulle sätta oss ner och prata lite. – ”Ja de gör vi och du klumpeduns har ju redan fixat en sittplats” sa Carl Gustav och pekade på det mer än kvadratmeterstora rumpavtrycket i marken. Jag satte mig på en stubbe och Järlaåsatrollet envisades med att stå fortfarande märkbart sur på sin bror. Jag vände mig mot Smålandstrollet, som fylld av skam tittade blygt på mig med tefatsstora ögon. – ”Du är ju väldigt gammal och måste ha upplevt en massa spännande saker. Carl Gustav var ju kompis med Gustav III, har du varit med om något liknande.” – ”Jag tror det, träffade Kalle dussin och brukade passa hans hund Pompe” – ”Menar du att du kände Karl XII?” – ”Ja vi var kompisar, vill du vara min kompis också, precis som du är med min ilskne lillebror.” – ”Naturligtvis om inte Carl Gustav har något att invända.” Järlåsa trollet som nu lugnat ner sig hoppade upp på sin brors knä och vred om hans gigantiska näsa. – ”Okej då är vi kompisar alla tre” sa Carl Gustav.

Nils Mohlin

i Lilla huset på berget

© 2014