En tidig morgon i rimfrostig
skog, just som det började ljusna såg jag trollet Carl Gustav yrvaket stå och
sträcka på sin lilla kropp utanför köksfönstret. Han sträckte och böjde så det
knakade ungefär som när man bryter av frusna grenar. Jag hade nästan börjat
känna lite oro för honom, det hade ju förflutit tio dagar, inte en vecka, som
han sagt att han skulle sova. Jag gick ut i den friska morgonluften för att
höra hur min kompis mådde. Jodå han mådde förträffligt, trots att han försovit
sig i tre dygn, men skyllde på att han glömt ställa väckarklockan. – ”Väckarklocka?”
undrade jag lite förvånat. – ”Du har väl ingen klocka?” – ”Jodå, en inbyggd” sa
han och pekade på sitt lurviga huvud. Han tittade en lång stund på mig ungefär
som om han hade problem eller en känslig fråga att ställa. Skruvade lite
besvärat på sig samtidigt som svansen vispade som det värsta rotorblad. – ”kläm
nu fram med vad det är som trycker dig.” Endast ett svagt sus hördes från
grantopparna, några ekorrar tittade fram i morgonkylan innan trollet började
mumla något. – ”Tala lite högre så att jag hör dig” bad jag” – ”Okej, får min storebrorsa
komma och hälsa på mig?” – ”Tja varför inte, men du sa ju att du var utfrusen
av alla dina släktingar och att dom hade blivit välkammade Sverigedemokrater”. –
”Inte min äldste brorsa, även om han är korkad, så blev han inte
Sverigedemokrat”. – ”Ja det är väl inget som hindrar att han kommer hit på
några dagar, får ni plats båda i ditt krypin under huset?” – ”Nej sjutton, han
är rent för stor och skulle välta ert hus.” – ”Han får hålla till lite längre
in i skogen” – ”Hur stor är han då, för du är ju inte stort mer än halvmetern.”
– ”Sex gånger högre än mig och jättebred” – ”Jisses han kommer ju skrämma
hickan på alla Järlåsabor” – ”Nej som jag sa så är han hiskligt korkad, men
snäll och han gör som jag säger.” – ”Hur kan han vara så stor och du så liten,
hur gammal är han och vad heter han” – ” Han kallas bara Smålandstrollet, vi är
27 bröder, han är äldst och jag yngst, så jag vet inte exakt men han bör väl närma
sig 400 år.” – ”Oj, men skillnaden i storlek då?” – ”Typiskt exempel på
överproduktion, men jag tröstar mig med att ju mindre ett troll är dess
intelligentare och jag är minst av oss alla.” – ”Okej det låter ju betryggande,
men hur tar han sig hit, han kan ju inte ranta runt på vägarna?” – ”Han fixar
det med tre hopp på 12 sekunder.” – ”Låter ju imponerande för ett så gammalt
troll, se bara till så att han inte landar på vårt hus eller vår bil.”
Nils Mohlin
i Lilla huset på berget
© 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar