Järlåsatrollet och bror Klumpeduns

Så här inför Lucia och jul bjuder jag på en liten extra berättelse om Järlåsatrollet.

Järlåsatrollet och bror Klumpeduns

På andra dagen av Smålandstrollets besök tog jag min kompis Järlåsatrollet Carl Gustav lite avsides och undrade – ”Tycker du inte att vi skall bjuda din bror på lunch?” – ”Jo snälla vi kan väl köra till McDonalds?” – ”Nja jag tror inte det skulle fungera, han får inte plats i bilen och skulle han studsa dit ställer han till med kaos. Nej vi får handla hem mat, har du några förslag?” – ”Alla troll älskar Janssons frestelse.” – ”Janssons frestelse?” – ”Ja med mycket ansjovis i.” – ”Jaha men jag tror inte vi har så stora formar som behövs, jag misstänker att din bror äter rätt mycket.” – ”Han äter väldigt mycket och formen fixar jag, det finns ett gammalt badkar som någon dumpat vid vägkanten någon kilometer längre ner. Sedan kan vi laga det över öppen eld bland bergknallarna i gläntan.” Fylld av farhågor inför att laga en Janssons frestelse i ett badkar ute i naturen gick jag med på Carl Gustavs önskemål. – ”Okej men du får följa med och handla”, sa jag.

Carl Gustav och jag körde till ICA Maxi i Stenhagen. – ”Vi får väl ta en kundvagn” – ”En nej vi behöver minst fem.” sa Järlåsatrollet. Trollet snappade till sig fem kundvagnar och hur han nu än bar sig åt, så körde han alla fem själv. Han kopplade hop dem som vagnarna i ett tåg och lät själv som en ångvissla när vi kom in i den stora butiken. Av alla de hundratals människor som handla inför helgen försvann en hel del vid åsynen av trolltåget och dess förare. Först gick vi till grönsakerna och trollet tittade misslynt på potatisarna. – ”Det där räcker inte långt.”  Jag kallade på en av personalen och bad om hjälp. En ung kille kom fram, tittade nyfiket om än lite misstänksamt på Carl Gustav. – ”Vad kan jag hjälpa till med?” Innan jag hann svara, så rabblade trollet – ”Tio säckar potatis, en säck lök, hundra burkar ansjovis, femton liter grädde, några burkar salt och fem paket smör.” Stum av förvåning, inte bara över mängderna, undrade jag – ”Kan du receptet?” – ”Ja jag har varit trollkock i si så där 120 år.” Efter en timme var kärrorna fyllda och vi gick med kundkärretåget mot långa kassaköer. Framme vi oändligt lång kö, så lät Järlåsatrollet som en ångvissla igen och på några sekunder var vi helt ensamma i den kassan. – ”Hör du min kompis det där var inte riktigt snällt gjort.” Invände jag.” – ”Vadå jag ville ju bara varna, precis som tågen gör.”

En påtagligt nervös kassörska började slå in varorna i kassan allt medan hon oroligt tittade på det lilla trollet, som log sitt bredaste leende. När jag skulle betala sa trollet – ”Du glöm inte att dra bonuskortet!” – ”Hur vet du att jag har bonuskort? Har du kollat min plånbok?” – ” Nej det skulle jag absolut aldrig göra, men vi småtroll vet allt om det mesta. Hade du inte haft bonuskort, så hade du varit korkade, men det är du ju inte. Alltså så har du ett bonuskort.” – ”Jag förmodar att du hjälper mig att laga till den här kolossala Jansson frestelse?” näst intill bönade jag, med tanke på mängderna. – ”Jag fixar rubbet.” sa trollet. Med fällda bilsäten och tung last kom vi tillbaka till Järlåsaskogen och Smålandstrollet. Klumpeduns som han numera kallade sig bar allt det inhandlade i famnen upp till gläntan där tillagning och festmåltid skulle äga rum.

Nyfiket studerade jag trollen som på knappa tio minuter skalat och skivat tio säckar potatis, all lök, öppnat hundra burkar ansjovis. Allt gick så otroligt snabbt så det var omöjligt för ett mänskligt öga att uppfatta vad som hände. Efter tio minuter steg de läckraste dofter från det gamla badkaret av större modell. En granne passerade vårt hus medan jag sopade utanför i väntan på att trollens Janssons frestelse skulle bli klar. – ”Vet du om det öppnat någon restaurang här i krokarna, det luktar så förbaskat gott över hela nejden.” – ”Nej inte vad jag vet, jag har ingen aning om var dofterna kommer från.” Ljög jag så trovärdigt jag kunde.”

Timmen senare hämtade Carl Gustav mig. – ”All den maten kan väl inte vara färdig redan.”  Undrade jag fylld av skepsis. – ”Jodå kom och ät nu. Jag åt en normal portion av en otroligt utsökt Janssons frestelse, Carl Gustav åt fem och Klumpeduns resten av innehållet i badkaret.

Nils Mohlin

©2014