Min fru en världsmedborgare

Min älskade fru är född i Uruguay av spansk mamma och italiensk pappa. Hon kom till Sverige som artonåring. Hon lärde sig svenska på tre månader, började arbeta som städerska, sedan sjukvårdsbiträde, blev undersköterska och arbetade på förlossningen och sedan ortopeden i Stockholm. Hon påbörjade sina universitetsstudier och tog en fil.kand. i beteendevetenskap och har sedan drygt 12 år tillbaka arbetat som chef. Graciela är innovativ, framåt och mycket omtyckt där hon visar sig eller talar.

Tyvärr så finns undantag, som svider, främlingsfientligheten krafsar på dörren. Under de sista fyra åren har hon blivit hotade till livet fyra gånger. Idag hände det igen.

Jag som hennes make ser hur hon lider, inte kunna gå säker på gatan, inte kunna vänta på busen utan att ständigt titta sig omkring, alltid ha en gnagande oro. Alla dessa fega kräk som kränker henne verbalt, hotar henne till livet, vad är ni för sorts imbecilla personer. 

Kom och prata med mig, så skall jag berätta om allt positivt som invandringen inneburit för Sverige.

I Sverige där högerpopulismen, vinner framgångar med främlingsfientliga uttalanden är det för vissa personer svårt att se skillnader och balansera verkligheten.

Många refererar till brottslighet och dödsskjutningar, men dessa personer utgör en försvinnande liten procent av invandrarpopulationen. De positiva effekterna av invandringen är så oändligt mycket större.

Ibland skäms jag för att vara svensk! 

Ó  Nils Mohlin 18-12-14

Snart halvvägs

Vi är nu inne i den årstid då det känns som allra bäst att ägna sig åt skrivandet. Jag har mina uppdrag att sköta, projekt med huset får vila några månader. Måleriet pausar jag också tillfällig. Däremot skriver jag på romanen flera timmar om dagen och i slutet av månaden är jag halvvägs, så någon gång framåt vårsidan bör det finnas ett färdigt manus som skall korrekturläsas och redigeras. Naturligtvis så är Assistenten som vanligt mycket delaktig.

Ó  Nils Mohlin  18-12-04

Ett, två och tre

Ungefär varannan månad kör jag assistenten till hans frisör i Tomelilla. När Kerstin tagit emot den lille divan så brukar jag köra till min kompis Per Baker i Smedstorp.

Idag satt vi i hans galleri, drack kaffe och pratade boxning. Vi har båda boxats och hållit på med styrketräning i många år. Vi sitter där bredvid varandra och pratar om det och en massa annat. Per blir 73 nästa gång och jag 75, så vi är ungefär lika gamla, har ungefär samma ledkrämpor och vi är rörande överens om att man måste hålla igång av bara sjutton varenda dag. Det mår vi bra av.

Tiden går fort och det är dags för mig att hämta assistenten hos Kerstin.

Ett, två och på tre gör vi det, med exakt koordinerade rörelser sätter vi en hand på stolsitsen, knixar oss upp i halvstående, grimaserar och svär till lite, rättar på ryggarna och sträcker ut benen. Står stilla några sekunder och börjar normalt gå, men denna gången tittade vi bara på varandra och började gapskratta.

Med exakt likadana rörelser har vi rest oss, lika välkoordinerat som i en balettdans. Även om vår uppvisning inte var att jämföra med balett, så var den nog så roande.

Trevlig torsdag

Ó  Nils Mohlin. 18-11-22

Slit och släp, det är måndag

Slit och släp säger assistenten när klockan med enveten signal jagar oss ur sängarna klockan sex.

Lyfter på sitt huvud och sneglar på mig – ”Stig du upp, jag kommer när frukosten är serverad”. Sträcker makligt på sig och lägger sig till ro igen.

När kaffet är påsatt och Don Felipe hör skramlet från sina matskålar, så behagar herr Assistenten komma ut i köket, sätter sig ner och ger mig en blick – Va har du inte fyllt min skål än”?

Efter vi följt matte till sju bussen, tar vi det lugnt en stund, kollar morgonnyheterna, tar lite mer kaffe och en extra tupplur för Felipe. Morgongympan skolkar assistenten helt och hållet ifrån nu.

När det ljusnar tar vi dagens första promenad och då är assistenten alert och fylld av energi.

Efter det är det genomgång av dagens arbete, jo jag pratar mycket med min assistent och han svarar faktiskt på sitt sätt. Nu tänker ni den där Nils han börjar nog bli lite flummig i huvudet, nja jag tror jag fortfarande har rätt god ordning på hjärncellerna. Efter vår genomgång har vi dagen fylld av sysslor, det är inte riktigt min likör att sitta och rulla tummarna, har aldrig varit och hoppas det aldrig blir så.

När vi framåt kvällningen lagat middag och hämtat matte vid bussen runt halv sex på kvällen, så gör vi som så många andra kopplar av.

Önskar er en skön vecka

Ó  Nils Mohlin 18-11-19

Affärsförhandlingar på en söndag

Vi har lilla Felicia fyra år på besök. Hennes högsta önskan här i livet är en katt och hon berättar att hon gett mamma ett affärsförslag. I utbyte mot en katt kan dom lämna två hundar och ettåriga lillasyster, som ändå bara drar henne i håret.

Affärsförhandlingarna strandade och mormor och jag hade ingen lösning på problemet. Felicia funderar över hur hon ska ta upp förhandlingarna igen, det där med hundarna förstår hon, men om det nu räcker att byta mot en lillasyster som drar i håret, så är det väl okej.

Assistenten njuter sin helgvila i fulla drag och laddar inför kommande vecka. Jodå han följer med mig på promenaderna, men utöver det så ägnas mycket tid åt matte och Felicia. Men går jag ut för att fixa till något i trädgård eller på huset, då följer han mig troget som alltid och kontrollerar noga vad jag håller på med. Ungefär som – ”Kan du inte hålla dig lugn, förstår du inte att jag tar igen mig”.

Trevlig söndag till er alla

Ó  Nils Mohlin 18-11-18

Don Felipe filosoferar

Lördagar och söndagar uppskattar vi alla, assistenten är inget undantag.

”Matte är hemma och hon kelar mer med mig än vad husse gör. Under veckan är det bara slit och släp. Det är inte lätt att vara assistent, om ni nu inbillar er det. Jag och husse skall hälsa på hans huvudmän, vad det nu är för något. Sedan springer husse på en massa möten, skriver och målar och jag måste engagera mig – Tror han. Sedan det här nya påhittet med gympa var morgon och kväll – Trams jag har visat husse hur man kan gå på två tassar, det är hur enkelt som helst. Då säger han: Jag går ju på två ben, så dumt jag menar naturligtvis hans framtassar. Sedan skall vi fixa med hus och trädgård. Våra promenader är ju dagens höjdpunkter, ja så matlagningen förstås. Idag sa husse att han skall laga fisk och skaldjursoppa – Jag är väl ingen jäkla katt. Nej jag är en jättestor, modig, tuff och jättestark dvärgschnauzer, jag känner en riesenschnauzer och vi ser ungefär likadana ut. Men ni måste ändå fatta hur utschasad jag är när det väl är fredagskväll.

Lördag och söndag är toppen, jag går runt och chillar och gör i stort sätt inget. Jo kollar trädgården och tar ut och rastar husse, men annars bara njuter jag av ledighetens sötma.

Woff, ha de toppen” 

Ó  Nils Mohlin 18-11-17

Försök och gör om det där, om du kan

Assistenten och jag följer sjukgymnastens rekommendationer till punkt och pricka. Vi gör våra övningar - ”Ben bakåt sträck, skifta ben och bakåt sträck”. Just det där tycker Felipe är lite knasigt, han sätter sig ner, lägger huvudet på sned och undrar förmodligen - ”Du är väl frisk husse”. Så var det där med ben hit och ben dit, då gav assistenten upp och sa till om att det var dags att gå ut.

Felipe tog täten och kollade snabbt upp allt och ungefär som om han ville imponera eller rent av håna mig. Ställer han sig vid var revirmarkering på framtassarna och går en lång sträcka på två ben, sneglar på mig ungefär som - ”Det såg du va, försök och gör om det där om du kan”.

Promenaden går vidare med diverse stopp påkallade av assistenten. Här och där är det viktiga saker som måste undersökas med noggrannhet. 

Väl hemma igen gör assistenten en snabb kontroll av trädgården. Nöjd med resultatet söker han upp en av sina tre sängar, suckar av välbehag och somnar metern från där jag sitter och jobbar vid skrivbordet.

Hundar är underbara!

Ó  Nils Mohlin 18-11-16