Bloggportalen statistik
söndag 21 december 2014
fredag 12 december 2014
Järlåsatrollet och bror Klumpeduns
Så här inför Lucia och jul bjuder
jag på en liten extra berättelse om Järlåsatrollet.
Järlåsatrollet
och bror Klumpeduns
På andra dagen av
Smålandstrollets besök tog jag min kompis Järlåsatrollet Carl Gustav lite
avsides och undrade – ”Tycker du inte att vi skall bjuda din bror på lunch?” –
”Jo snälla vi kan väl köra till McDonalds?” – ”Nja jag tror inte det skulle
fungera, han får inte plats i bilen och skulle han studsa dit ställer han till
med kaos. Nej vi får handla hem mat, har du några förslag?” – ”Alla troll
älskar Janssons frestelse.” – ”Janssons frestelse?” – ”Ja med mycket ansjovis i.”
– ”Jaha men jag tror inte vi har så stora formar som behövs, jag misstänker att
din bror äter rätt mycket.” – ”Han äter väldigt mycket och formen fixar jag,
det finns ett gammalt badkar som någon dumpat vid vägkanten någon kilometer
längre ner. Sedan kan vi laga det över öppen eld bland bergknallarna i gläntan.”
Fylld av farhågor inför att laga en Janssons frestelse i ett badkar ute i
naturen gick jag med på Carl Gustavs önskemål. – ”Okej men du får följa med och
handla”, sa jag.
Carl Gustav och jag körde
till ICA Maxi i Stenhagen. – ”Vi får väl ta en kundvagn” – ”En nej vi behöver
minst fem.” sa Järlåsatrollet. Trollet snappade till sig fem kundvagnar och hur
han nu än bar sig åt, så körde han alla fem själv. Han kopplade hop dem som
vagnarna i ett tåg och lät själv som en ångvissla när vi kom in i den stora
butiken. Av alla de hundratals människor som handla inför helgen försvann en
hel del vid åsynen av trolltåget och dess förare. Först gick vi till
grönsakerna och trollet tittade misslynt på potatisarna. – ”Det där räcker inte
långt.” Jag kallade på en av personalen
och bad om hjälp. En ung kille kom fram, tittade nyfiket om än lite
misstänksamt på Carl Gustav. – ”Vad kan jag hjälpa till med?” Innan jag hann
svara, så rabblade trollet – ”Tio säckar potatis, en säck lök, hundra burkar
ansjovis, femton liter grädde, några burkar salt och fem paket smör.” Stum av
förvåning, inte bara över mängderna, undrade jag – ”Kan du receptet?” – ”Ja jag
har varit trollkock i si så där 120 år.” Efter en timme var kärrorna fyllda och
vi gick med kundkärretåget mot långa kassaköer. Framme vi oändligt lång kö, så
lät Järlåsatrollet som en ångvissla igen och på några sekunder var vi helt
ensamma i den kassan. – ”Hör du min kompis det där var inte riktigt snällt
gjort.” Invände jag.” – ”Vadå jag ville ju bara varna, precis som tågen gör.”
En påtagligt nervös
kassörska började slå in varorna i kassan allt medan hon oroligt tittade på det
lilla trollet, som log sitt bredaste leende. När jag skulle betala sa trollet –
”Du glöm inte att dra bonuskortet!” – ”Hur vet du att jag har bonuskort? Har du
kollat min plånbok?” – ” Nej det skulle jag absolut aldrig göra, men vi
småtroll vet allt om det mesta. Hade du inte haft bonuskort, så hade du varit
korkade, men det är du ju inte. Alltså så har du ett bonuskort.” – ”Jag
förmodar att du hjälper mig att laga till den här kolossala Jansson frestelse?”
näst intill bönade jag, med tanke på mängderna. – ”Jag fixar rubbet.” sa
trollet. Med fällda bilsäten och tung last kom vi tillbaka till Järlåsaskogen
och Smålandstrollet. Klumpeduns som han numera kallade sig bar allt det
inhandlade i famnen upp till gläntan där tillagning och festmåltid skulle äga
rum.
Nyfiket studerade jag
trollen som på knappa tio minuter skalat och skivat tio säckar potatis, all
lök, öppnat hundra burkar ansjovis. Allt gick så otroligt snabbt så det var
omöjligt för ett mänskligt öga att uppfatta vad som hände. Efter tio minuter
steg de läckraste dofter från det gamla badkaret av större modell. En granne
passerade vårt hus medan jag sopade utanför i väntan på att trollens
Janssons frestelse skulle bli klar. – ”Vet du om det öppnat någon restaurang
här i krokarna, det luktar så förbaskat gott över hela nejden.” – ”Nej inte vad
jag vet, jag har ingen aning om var dofterna kommer från.” Ljög jag så
trovärdigt jag kunde.”
Timmen senare hämtade Carl
Gustav mig. – ”All den maten kan väl inte vara färdig redan.” Undrade jag fylld av skepsis. – ”Jodå kom och
ät nu. Jag åt en normal portion av en otroligt utsökt Janssons frestelse, Carl
Gustav åt fem och Klumpeduns resten av innehållet i badkaret.
Nils Mohlin
©2014
söndag 7 december 2014
Trollbesök
Några dagar senare, just som
det började ljusna hördes ett öronbedövande dån. Inte som en åskknall eller
explosion, nej snarare som ett överljudsplan som sprängde ljudvallen. Lilla
huset på berget skakade och fönsterrutor skallrade som om det var en
jordbävning på gång. Oroad satte jag på radion för att höra om något allvarligt
inträffat och nyhetsuppläsaren berättade om att ett förmodat jordskalv ägt rum
i Järlåsatrakten. Seismologiska institutet som uttalade sig en stund senare avfärdade
jordskalvet och ansåg snarare att det handlade om ett nedslag av en mindre
meteorit.
Fylld av onda aningar gick
jag ut och en bit bakom vårt hus på en större öppen yta såg jag en märklig syn.
Min kompis Järlåsatrollet Carl Gustav stod med bestämd hållning och vilt gestikulerande
armar och skällde ut det förmodade meteoritnedslaget. Smålandstrollet hade
landat. – ”Din stora korkade klumpeduns hur bär du dig åt egentligen, du blir
hitbjuden. Brakar ner från himlen och kraschlandar som ett jäkla rymdskepp, har
du inte lärt dig normalt trollhyfs än?” – ” Förlåt” sa det storväxta trollet,
som mödosamt reste sig upp, masserade över ömmande skinkor. Pionröd i huvudet
tittade han skamset än på mig än på sin lillebror, som fortfarande sprutade sin
ilska över den olycksaliga brodern. Jag tittade förstummad på det jättelika
trollet, gott och väl tre meter lång och med en kolossal kroppshydda. Bakom
trollet fanns ett drygt halvmeterdjupt rumpavtryck i den frusna marken, inte
konstigt att han hade ont i baken. I sinom tid lugnade Carl Gustav ned sig, men
blängde fortfarande ilsket på sin klumpiga bror. Jag föreslog att vi skulle
sätta oss ner och prata lite. – ”Ja de gör vi och du klumpeduns har ju redan
fixat en sittplats” sa Carl Gustav och pekade på det mer än kvadratmeterstora
rumpavtrycket i marken. Jag satte mig på en stubbe och Järlaåsatrollet
envisades med att stå fortfarande märkbart sur på sin bror. Jag vände mig mot Smålandstrollet,
som fylld av skam tittade blygt på mig med tefatsstora ögon. – ”Du är ju
väldigt gammal och måste ha upplevt en massa spännande saker. Carl Gustav var
ju kompis med Gustav III, har du varit med om något liknande.” – ”Jag tror det,
träffade Kalle dussin och brukade passa hans hund Pompe” – ”Menar du att du
kände Karl XII?” – ”Ja vi var kompisar, vill du vara min kompis också, precis
som du är med min ilskne lillebror.” – ”Naturligtvis om inte Carl Gustav har
något att invända.” Järlåsa trollet som nu lugnat ner sig hoppade upp på sin
brors knä och vred om hans gigantiska näsa. – ”Okej då är vi kompisar alla tre”
sa Carl Gustav.
Nils Mohlin
i Lilla huset på berget
© 2014
Järlåsatrollet och hans bror
En tidig morgon i rimfrostig
skog, just som det började ljusna såg jag trollet Carl Gustav yrvaket stå och
sträcka på sin lilla kropp utanför köksfönstret. Han sträckte och böjde så det
knakade ungefär som när man bryter av frusna grenar. Jag hade nästan börjat
känna lite oro för honom, det hade ju förflutit tio dagar, inte en vecka, som
han sagt att han skulle sova. Jag gick ut i den friska morgonluften för att
höra hur min kompis mådde. Jodå han mådde förträffligt, trots att han försovit
sig i tre dygn, men skyllde på att han glömt ställa väckarklockan. – ”Väckarklocka?”
undrade jag lite förvånat. – ”Du har väl ingen klocka?” – ”Jodå, en inbyggd” sa
han och pekade på sitt lurviga huvud. Han tittade en lång stund på mig ungefär
som om han hade problem eller en känslig fråga att ställa. Skruvade lite
besvärat på sig samtidigt som svansen vispade som det värsta rotorblad. – ”kläm
nu fram med vad det är som trycker dig.” Endast ett svagt sus hördes från
grantopparna, några ekorrar tittade fram i morgonkylan innan trollet började
mumla något. – ”Tala lite högre så att jag hör dig” bad jag” – ”Okej, får min storebrorsa
komma och hälsa på mig?” – ”Tja varför inte, men du sa ju att du var utfrusen
av alla dina släktingar och att dom hade blivit välkammade Sverigedemokrater”. –
”Inte min äldste brorsa, även om han är korkad, så blev han inte
Sverigedemokrat”. – ”Ja det är väl inget som hindrar att han kommer hit på
några dagar, får ni plats båda i ditt krypin under huset?” – ”Nej sjutton, han
är rent för stor och skulle välta ert hus.” – ”Han får hålla till lite längre
in i skogen” – ”Hur stor är han då, för du är ju inte stort mer än halvmetern.”
– ”Sex gånger högre än mig och jättebred” – ”Jisses han kommer ju skrämma
hickan på alla Järlåsabor” – ”Nej som jag sa så är han hiskligt korkad, men
snäll och han gör som jag säger.” – ”Hur kan han vara så stor och du så liten,
hur gammal är han och vad heter han” – ” Han kallas bara Smålandstrollet, vi är
27 bröder, han är äldst och jag yngst, så jag vet inte exakt men han bör väl närma
sig 400 år.” – ”Oj, men skillnaden i storlek då?” – ”Typiskt exempel på
överproduktion, men jag tröstar mig med att ju mindre ett troll är dess
intelligentare och jag är minst av oss alla.” – ”Okej det låter ju betryggande,
men hur tar han sig hit, han kan ju inte ranta runt på vägarna?” – ”Han fixar
det med tre hopp på 12 sekunder.” – ”Låter ju imponerande för ett så gammalt
troll, se bara till så att han inte landar på vårt hus eller vår bil.”
Nils Mohlin
i Lilla huset på berget
© 2014
fredag 5 december 2014
Järlåsatrollet Carl Gustav
Trollet knackar på vår dörr
just som förmiddagskaffet är klart, naturligtvis får han en kopp kaffe och
ställer sig på samma stol som häromdagen. Carl Gustav, ja det var ju så han
bestämde sig för att kallas, lämnar inte ett spår av smuts efter sig, trots att
han är allt annat än ren. – ”Troll smutsar inte ner och tvättar sig aldrig”
svarar han bestämt när jag erbjöd honom att låna vår dusch. – ”Jag vill bara undra
om jag kan flytta in i den lilla bergskrevan under ert hus, jag börjar bli lite
till åren och har värk då och då”. – ”Självklart” säger jag och undrar – ”hur
gammal är du egentligen?” – ”274 år jag föddes 1760 då Adolf Fredrik var kung
och jag blev kompis med hans son Gustav III”. – ”Det var som attan, var du
kompis med Gustav III?” – ”Jajamän och han bjöd också på kaffe då och då, men
ditt är betydligt bättre”. – ”Vi kan ju snickra hop en dörr som du kan ha till
bergskrevan, så blir det inte så dragigt och kallt där inne”.
Carl Gustav visade sig vara
en riktig hejare på såg och hammare och snart hade hans nya bostad en ordentlig
dörr. En prydlig namnskylt där det stod ”Trollet Carl Gustav”. Han flyttade in
med sin sovsäck och övriga få tillhörigheter. Som inflyttningspresent fick han
vår gamla kaffekokare och en paket Zoega Skånerost. – ”Vi kan ju dra ut en
sladd till dig så du får ström till kaffekokaren och du kan ju ha en lampa därinne”.
Behövs inte sa trollet och stoppade kontakten till kaffekokaren i näsan och
bryggde sitt eget kaffe. En kompis med många strängar på sin lyra må jag säga.
Hans nya bostad är allt för liten för att jag skall kunna besöka honom, så allt
som oftast tittar han in till mig på en kopp kaffe. Graciela har inte träffat
honom ännu och han oroas lite inför mötet med henne. – ”Hon kanske inte tycker
om att jag bor under ert hus”. – ”Jodå det är inga problem, hon brukar berätta
om troll för barnbarnen”. - ”Så bra, då måste jag få vara med och lyssna någon
gång”. Trollet sa att han skulle gå och lägga sig och sova.” - ”Du har ju
precis stigit upp” – ”Jo men jag har inte sovit på ett par månader” – ”Oj då
måste du vara ordentligt trött” – ”Nej det är inte så farligt med det, jag
sover en hel vecka i sträck varannan månad och det klarar jag mig bra på” –
”Tja det kanske är praktiskt, men då kan du ju inte vakta huset och oss som du
sa att du skulle göra.” – ”Jodå min näsa är inte bara stor och vacker den har
också flerfaldigt bättre luktsinne än alla hundar. Så jag känner av främlingar på
flera kilometers håll och vaktar lika bra när jag sover.”
Nils Mohlin
© 2014
torsdag 4 december 2014
Dag tre med Järlåsatrollet
När jag stiger upp ser jag
att han redan är igång. Sopar och krattar med ett trolls envishet, tja nog är
mim nya kompis värdefull. Med sin lilla krumma kropp arbetar han på utan krav
på ersättning. Det finns en McDonalds ett par mil från Lilla huset på berget,
jag tror att han skulle uppskatta ett besök där. Morgontrött hejar jag på mitt
kompistroll och föreslår att vi skall käka på McDonalds. Den där grankottsoppan
trollet bjöd på smaka fan och gav mig några timmes magknip.
Trollet har bekymmer. Han har
inget namn och undrar stillsamt om han kan heta Nils. - ”Nej för sjutton det
heter ju jag, ett lite mer originellt namn får du allt hitta på” – ”Okej då
heter jag Carl Gustav efter er kung, jag tror att han också är ett troll”. Så
fick det helt enkelt bli.
Jag och trollet Carl Gustav
körde till McDonalds och käkade helt ensamma, efter att alla flytt. Små barn
visade ett stort nyfiket och vördsamt intresse för min kompis, medan föräldrar
flydde och gastade något om invasion från yttre rymden.
Trollet Carl Gustav åt tre
hamburgare och mängder av pommes frites innan vi körde tillbaka till Lilla
huset på berget, han gick till sin jäkla gran och jag in till stugvärmen. Nog
kan vänskap förundra en emellanåt, jag och ett troll, tja vi trivs ihop och
kommer nog att hitta på en hel del bus.
Nils Mohlin
i Lilla huset på berget
© 2014
onsdag 3 december 2014
Järlåsatrollet och jag
Igår berättade jag om mitt
möte med Järlåsatrollet, en lustig liten varelse, som bosatt sig under vår
största gran. Halvmetern lång och med en svans som är betydligt längre sopar
han löv när han promenerar på vår tomt. En märklig småväxt figur, snäll och
godhjärtad, som med övertygelse hävdar att han vaktar Graciela, mig och vår
bostad. Igår bjöd jag honom på kaffe och där stod han, satt inte, nej stod på
en av Gracielas omklädda köksstolar. Vilken fruktansvärd handling, att stå på
det fina tyget som Graciela klätt stolarna med. Han var ju tvungen att nå
bordet där kaffekoppen stod och märkligt nog så satte inte hans smutsiga fötter
några som helst avtryck. Det börjar bli kallt, minusgrader och frostig mark och
jag erbjöd honom ett par av mina gamla vinterkängor. Han skrattar inte som ett
fasansfullt troll eller monster, snarare låter det som ett barns glada skratt
eller fniss när han virrar på huvudet. – ”Dina skor är allt för stora, dessutom
fryser aldrig vi troll”. – ”Men hur håller du värmen, det måste vara kallt att
bo under en gran” – ”Vi fryser aldrig” svarade trollet lite surmulet. Jag
studerar min nya kompis, som med svart tovigt hår som står nästintill rakt upp
och med stora snälla ögon tycks han värdera mig. Näsan är stor, hiskligt stor
och armarna nästan lika långa som kroppen, jag tror faktiskt att han kan stå
raklång och klia sig under fötterna. Om jag så får säga så ser han absolut inte
ut som en Hollywoodstjärna, snarare som en mardrömskapelse. – ”Var har du dina
släktingar och trollkompisar” undrade jag. – ”Jag var svarta fåret och blev
utfrusen”. Utfrusen tänkte jag, - ”Hur var då de som frös ut dig?” – ”Veklingar
som flyttade till Skåne och blev politiker” sa trollet lite pillemariskt. –
”Men jag kommer ju från Skåne” replikerade jag. – ”Jaja inte du men
Skånetrollen blev välkammade och prydligt klädda Sverigedemokrater, tvi fan”
väste trollet. När vi nu blivit tajta kompisar med ungefär samma värderingar så
har Järlåsatrollet bjudit in mig på middag, grankottsoppa. Gud bevare mig är
detta ätbart. Kära läsare gå ni och ät er lunch på bekväm restaurang, jag intar
min under en gran strax intill Lilla huset på berget.
Nils Mohlin
© 2014
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)