Nils Mohlin - Lite av mina texter

fredag 7 juli 2017

Kanelbullen en okränkbar nationalsymbol

Fika – Kaffe och kanelbulle. Stanna på macken – Caffelatte och kanelbulle. Hälsa på någon – Kaffe och kanelbulle. Hälsa på hos oss – Kaffe och kanelbulle. Barn på utflykt – Saft och kanelbulle.

Hur kan en kvarleva från 1920 talet fått ett så cementerat fäste i svenska folksjälen. Till och med har bulljäkeln förärats en egen dag, den fjärde oktober varje år högtidlighålls eländet.

Var svensk äter 230 stycken av dessa per år. Den har också presenterats som en svensk specialitet under det européiska kulturella projektet Café Europa.

Som ett sacramentum – Oblat och vin – Kaffe och kanelbulle.

Jag hör alla protester, men snälla ni, jag vill inte ha kanelbullar.

När jag nu så grovt trampat på en nationalsymbol, näst intill likvärdigt med att svära i kyrkan är det lika så gott att ta steget fullt ut.

När jag var barn fanns det olika bakelser, som Napoleon, Princess, Budapest och några till. Vad finns idag jo exakt samma sortiment, i stort sett så har inget hänt.

Så har vi den här förbaskade semlan eller fastlagsbullen som associerades med fastlagen före påskfastan. I Sverige äts det 40 miljoner exemplar av den här bullen per år. Jodå semlan har också en egen dag. Tisdagen sju veckor före påsk den 28 februari i år och den 13 februari nästa år.

Jag vill ha en grov macka med stekt sill och lök på!!!

Nils Mohlin

måndag 26 juni 2017

Ateljén och galleriet i Kivik

För drygt två månader sedan öppnade jag mitt galleri på Avenboksvägen i Kivik. Sedan dess har flera hundra besökt mig, många trevliga möten och samtal har det blivit.

Vi håller öppet dagligen och ni är alltid välkomna in på en pratstund och titta på målningar. Under juli kommer jag att göra en omhängning, dels för att fylla tomma luckor, men även för att göra plats till ett antal miniatyrer.

Miniatyrerna, som kommer att bli 15x15 och 20x20 tar jag fram, för att alla har en plats för en mindre bild och priset kommer att ligga på 500 respektive 600 kronor.

Fram till och med september håller nuvarande galleri öppet och sedan flyttar bilderna in i Lilla Galleriet (vintergalleriet) som ligger i direkt anslutning till ateljén.

Ni som vill besöka mig är välkomna dagligen mellan 11 och 17 eller om ni hellre vill avtala en tid så ring 070 750 72 46 eller ett mail till nils.mohlin@gmail.com

http://ystad.lokaltidningen.se/konstnaren-nils-mohlin-oppnar-upp-ett-galleri-/20170208/artikler/712319868/2427

http://guide.visitskane.com/sv/evenemanget/a1375167/nils_mohlin_1375167/detaljer

söndag 25 juni 2017

Mötet med människor

Som gammal byggare och ingenjör med militärt förflutet har jag övergått till den gyllene epoken, ofta skamligt kallad pensionsåldern. Jag blev ett silverhår med stor förankring i konst och skrivande.

Jag har mött alla sorters människor, allt från jordnära, underbara, enkla personer till femme fatale och minns ni TV serien ”Skenet bedrar” Hyacinth Buckets (uttalas som Bouquet)

Alla dessa personer finns i vår vardag. Är man då som jag en konstnär med en ateljé och ett gallerie och framlever dagen under tämligen vardagliga förhållanden, som lika enkel människa kan roliga episoder uppstå.

Femme fatale hade ingen framgång med sitt besök och inte heller Hyacinth Buckets.

Välkomna alla till mitt gallerie i Kivik

Nils Mohlin

söndag 4 juni 2017

Filmkväll

Två pojkar besöker oss, nio respektive tio år. Förutom att telefonerna utgör en central del i deras liv, så deltar de tjänstvilligt i många av de sysslor som förekommer såväl inne som ute. Samtalen runt matbordet ter sig annorlunda, pojkarna briljerar var för sig med inslag av multiplikationstabeller. Om de nu hunnit till sexans eller sjuans tabell, så braverar var och en på sin nivå av avancerade matematiska kunskaper. Inte kan jag som gammal ingenjör börja prata om logaritmer, geometri, Pythagoras sats o.s.v. Tala om att det finns något bortom multiplikationstabellen, kände jag skulle fördärva stämningen runt matbordet. Rubba självkänslan och förvissningen att snart vara fullärda, bara ett antal skolår kvar. Nej så gör inte jag.

Samtalet gled över på familjer och den yngste pojken räknar på fingrarna och säger snabbt ”vi är sju i vår familj….? Eller skall jag räkna hundarna också?”

Det utlovas filmkväll och pojkarna har massor av förslag. Allt från avancerade skräckfilmer till gud vet vad. Vare sig Graciela eller jag kände till något av alla de tips som vi blev överösta av.

Vi lät pojkarna själv välja film och kanske vi också skulle kunna se på den. Förväntade oss kanske en snäll variant av skräckfilm, men tjosan vad fel. Vad väljer då två pojkar i den åldern? Jo en tonårsfilm där i stort sett alla flickorna sprang runt med piporna i vädret. När vi sett på nakna bröst i en kvart, i sällskap med storögda pojkars fascination för det motsatta könet, föreslog jag en äventyrsfilm. Valet accepterades nöjt av alla och pojkarnas ögon återgick till mer normala proportioner, när spänningsfilmen grep tag i dem.

Vi har utlovat film ikväll igen under förutsättning att vi får stå för valet.

Nils Mohlin