Ibland upplever man lite
tråkiga saker och då väljer jag att skriva av mig, även om jag skulle kunna agera på ett annorlunda sätt.
Att beskriva en pösmunk är inte enkelt. En
som skryter hela tiden, som oavbrutet pratar om sin egen förträfflighet och underskattar
andra människors fattningsgåvor, en som oavbrutet pratar om sig själv,om hur duktig vederbörande anser sig vara, är nog något av det värsta man kan råka utför. En person som omger sig med ja sägare, för att inte riskera att bli motsagd.
Expertisen brukar diagnostisera sådana personer med att de lider av malignant narcissism.
Jag
känner tyvärr ett sådant exemplar. Sedan många år tillbaka, men eftersom vederbörande var just denna osympatiska asociala person, så har min fru och jag beslutat att vi skall inte ha något som helst med denna att göra. Vederbörande är inte välkommen hos oss längre. Människor med denna personlighetsstörning blottlägger sig själv med alla dumheter de säger och avslöjar mer om sig själva än vad som kan anses nyttigt för dem.
Den jag syftar på tror sig vara en synnerligen
duktig yrkesman inom det han för tillfället håller på med. Men jag lovar personen är inget annat än ett stort okunnigt skämt, som åsidosätter myndigheter och alla regler. Riskerar alla inblandade på ett synnerligen fullt sätt. Visst kan man mycket enkelt fälla och sätta dit en sådana här figur, men av hänsyn till denna persons närstående så avstår jag från detta
Känner det bara lite beklagligt att vid 73
års ålder behöva utsättas för en sådan här skitstövel. Må jag slippa sådana människor de
åren jag har kvar att leva! Något positivt i det hela? Ja möjligen att vederbörande utgör en utmärkt förlaga till en av mina romanfigurer
Man skall ju kunna skratta gott åt sådana här pajasar, åtminstone i bokens värld.
