Patetisk – ett jävla ord

Ett ord jag hör allt för ofta är ”Patetisk”, vad betyder ordet och vad innebär det: Högstämd, gripande, rörande, känslosam, fylld av patos, lidelsefull; högtravande, melodramatisk, svulstig; löjeväckande, ynklig, ömklig, misslyckad.

Ett ord med många olika värderingar, som förr i tiden var ett beröm har vänts till motsatsen, ett nedvärderande ord. ”Gud vad du är patetisk”

Jag hoppas innerligt att jag slipper höra detta ord fler gånger, ofta vårdslöst använt i fel sammanhang. Ibland får man tycka till om ord och hur de används.

Med andra ord så kan man vara patetisk både i positiv och negativ mening, men rent ut sagt använd inte ordet om ni inte vet exakt vad ni vill ha sagt.

© Nils Mohlin 2016

Flytta är inte det enklaste

Så här med 14 skälvande dagar kvar till flytt, med lådor staplade i någon form av ordning, börjar en förnöjsam känsla ta tag i mig. Där står de noggrant märkta med ungefär, ömtåligt, tåligt och kläder. Med hjälpsam Don Felipe och hjälpsamma Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns, borde detta vara tämligen enkelt tycker ni.

Enkelt? Nja, Don Felipe är kanske enkel, han har bara några pinnar han vill ha med från skogen. Däremot insisterar Järlåsatrollet och Klumpeduns att ta med sig sina favoritklippblock, merdelen av Stora Grottan och en oändlig massa kottar. Dom lägger till en björn, en varg, det skygga lodjuret och en del andra djur, det är ju deras kompisar. Jag har förklarat för dem att det är en omöjlighet och jag bekostar definitivt inte transporten, sedan finns det inte plats i Kivik för alla deras önskemål. Lätt packning gäller för trollen, kottar okej, det behövs ju till grankottsoppan.

Trollen resignerar och menar att de kan ju göra ett och annat gästspel i Järlåsaskogen, men det blir ju Kivik som gäller sedan. Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns lovar att verkligen försöka uppföra sig på ett Kiviks mässigt sätt, inte nysa, inga experiment, inga explosioner. Med andra ord leva som troll, lite i skymundan.

© Nils Mohlin 2016

God morgon

Järlåsatrollet har lite dålig koll på det där med veckodagar. På vardagar stiger Graciela och jag upp kvart i fem. När jag skjutsat henne till bussen timmen senare, så brukar Carl Gustav och jag ta en kopp kaffe. Lördagar och söndagar är heliga för Graciela och mig, då har vi våra sovmorgnar och vill helst inte bli störda före klockan nio.

Klockan sex bulta det på dörren och när jag sömnig och lite morgonkantig i humöret öppnade dörren, så var det naturligtvis Järåsatrollet Carl Gustav som stod utanför. Lika munter som alltid sa han med sin lite barnsliga röst – ”Du har försovit dig!” – ”Nej jag har inte försovit mig, det är lördag och jag vill sova!” – ”Skall du sova bort hela dagen bara för att det är lördag, ni människor är då allt lite underliga.”

Trollet tog sig an kaffet medan jag lite surmulet tittade på det lilla energiknippet under tiden han gjorde iordning kaffekokaren. Jag brukar själv laga mycket starkt kaffe, men det är bara en lätt susning i jämförelse med det som trollet lagar. Hans kaffe är ruggigt starkt, ger mig sjutton på att det skulle får fart på självaste Tutanchamon. Först efter ett par klunkar så ser jag att han lagt beslag på min Spanienkeps. – ”Jag bara lånar den” skyndade han sig att säga när han såg min blick.

Ha en fantastik lördag vänner önskar Järlåsatrollet och jag.

Nils Mohlin

© 2016 en tidig lördagsmorgon

Simrishamns kommun

Nu när flytten snart går till Simrishamns kommun, så vill jag gärna presentera deras hemsida http://www.simrishamn.se/

En framåt kommun belägen i en av Sveriges vackraste landsdelar, Österlen.

Nationalencyklopedin

 

 

Femte dagen i vecka sju inleds med lite mer humana strax under 0 grader. Järlåsatrollet sitter i solstolen under gatlyktan och läser mitt gamla uppslagsverk, när jag kommer ut för att skrapa bilrutorna. Kvart över fem och trollet har oavbrutet djupt försjunken läst encyklopedin i fyra dygn. ”Hur långt har du kommit?” undrade jag. ”Till O, stör mig inte.” En ganska märklig syn må jag säga att se ett halvmeterstort troll sitta i en solstol under gatlyktan, med mina gamla läsglasögon och min pälsmössa. Ibland håller han böckerna upp och ner och ibland rättvända. ”Kan du verkligen läsa texten när du håller boken upp och ned?” frågar jag starkt tvivlande på hans förmåga. Trollet börjar blixtsnabbt rabbla upp innehåll från A-O och lär väl hålla på så ett bra tag framöver. Förvånad över att han överhuvudtaget kan läsa och än mer över, att han tycks kunna återge texten ur minnet fullständigt korrekt. Jag kör med ett stänk av resignation och beundran Graciela till bussen.

©Nils Mohlin 2016

 

 

 

Järlåsatrollet representerar

En sen kväll knackade det på dörren. Klockan var över tio och Graciela tittade undrande på mig, jag reste mig för att gå och öppna. En ung kille stod utanför dörren. ”Det var ni som beställt pizzor” sa han med munter uppsyn. ”Nej vi har inte beställt något” invände jag bestämt. ”Jodå 200 stycken” sa pizzabudet minst lika bestämt. Då dök Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns upp. Åsynen av trollen i månskenet, ljuden från alla djur som rörde sig i skogen, en vargs ylande och Don Felipe som skällde, blev de facto för mycket för pizzakillen. Han svimmade raklång i snön.

Klumpeduns ställde honom rakt upp igen och höll honom i ett stadigt tag, vilket knappast stärkte den unge pizzagossens självkänsla. Skakar asplöv så skakade pizzabagarens son sju resor värre. ”JJJaag ssskkka bbaara llämna pizzor.” ”Det är vi som skall ha dem” sa Järlåsatrollet bestämt. Klumpeduns satte 200 pizzor på en presenning, järlåsatrollet gav grabben 12 tusen kronor, tio för pizzorna och två i dricks. Pizzabagarens gamla bil hade nog aldrig framförts i den hastighet, som när sonen lämnade Järlåsaskogen för ett något stillsammare samhälle tre kilometer bort.

”Två hundra pizzor?” undrade jag och ”betalar du inte med pengar du skall ha till välgörenhet?” ”Jo, men det finns något som heter representation!” ”Representation, för vem och hur då?” frågade jag. ”Jag och Klumpeduns såklart, jag äter 25 och Klumpeduns 175. Behöver vi mer pengar så hälsar Klumpeduns bara på hos Putin och Obama. Men just nu behöver våra magar lite representation” sa Järlåsatrollet och stack till mig en gigantisk pizza.

©Nils Mohlin 2016

Flytta till Kivik

Med så där ganska exakt fyra veckor kvar till Österlenflytten, börjar planerandet. Även om vi har tämligen gedigen erfarenhet av att just flytta, så känns det nästan som om man är nybörjare var gång. Inte riktigt, flyttbil är beställd till den 14 mars, efter offerter och förhandlingar med en sex olika företag. Där prisbilden varierar likt berg och dalbanan, trots att de erbjuder samma tjänst med försäkringar och allt. Dags att köpa hem flyttkartonger igen och packa allt. Positivt är att denna gång är det inte så mycket att slänga, det gjorde vi vid flytten från Stockholm.

Efter 15 månader i Järlåsaskogen, som till stor del handlat om byggnadsarbeten, men även härliga naturupplevelser, så flyttar vi till Kivik. En av Sveriges vackraste platser, i vårt tycke.

Don Felipe deltar mycket aktivt i flyttbestyren och kommer tjänstvilligt bärande med än det ena och än det andra.

Många har undrat om Järlåsatrollet och Bror Klumpeduns flyttar med. Självklart gör dom det och har redan packat sina tillhörigheter i vars en jutesäck.

Den 15 mars anländer flyttbilen vår adress i Kivik, lätt att flytta in då Kivikshuset är betydligt större än våra nuvarande 100 kvadratmeter.

Vi ses i Kivik

© Nils Mohlin 2016