Barnförbjudet

 Har någon gång tidigare varit inne filmer som visas på biograf och kommer att tänka på när jag som grabb gick på matiné. 

På Drottningtorget i Malmö låg biografen Grand och varje söndag klockan 13 och 15 visades veckans matinéfilm i början på femtiotalet. 75 öre kostade det och naggade veckopengen på två kronor rejält.

Stående repertoar var Hopalong Cassidy som handlade om en västernhjälte inspelade på trettio och fyrtiotalet. Dessa filmer varvades med Helan och Halvan eller Chaplin. 

När dessa rullar var uppslitna började nya västernhjältar dyka upp. Självklart John Wayne, James Stewart, Glenn Ford, Richard Widmark och några till, vilka alla tillförde något nytt. Vi grabbar hade fått nya idoler och ”hands up” blev nästan som ett tilltal.

Vi blev äldre och de barnförbjudna filmerna började locka i 12, 13 årsåldern. För två kronor kunde man sitta längst fram och njuta den förbjudna världen.

Två kronor var hela veckopengen, men jag hade börjat tjäna pengar som springschas och hade lite andra inkomstkällor. Jag sålde tombuteljer på Systembolaget och tidningspapper, som jag lastade på handlarens trehjuliga paketcykel och trampade ut med till frihamnen och fick hyfsat betalt efter den tidens mått. 

Med ens kände jag mig ganska förmögen och kunde se många barnförbjudna filmer. Ibland blev vi grabbar utslängda när vår ålder ifrågasattes, men i de flesta fall kunde vi avnjuta en stor mängd krigsfilmer. Just krigsfilmer massproducerades i spåren av andra världskriget.

Farsan frågade när man kom hem.

”Har ni varit på bio grabbar, vad såg ni?”

”Åsa Nisse!”

 

Önskar er en härlig helg.

 

Ó  Nils Mohlin 2026 04 10