Fredag igen!
Ganska skönt även om tiden hastar på orimligt fort.
Allt som oftast har jag inspirerats av nyhetsflödet när jag skriver mina inlägg.
Rikligt med löjeväckande klavertramp av diverse politiker är ju alltid tacksamt att ta upp.
Eftersom flödet idag domineras av krig, mord, skandaler och andra dystra inslag kan en del fungera som en gnista i skrivandet av mina kriminalromaner.
Men tugga jämmer och elände på sociala forum är jag inte någon vän av.
Inlägg som läses av Facebook kompisar och i bloggar bör andas optimism och gärna ha en gnutta humor.
Hur kom jag nu in på det här?
Mina ögon fixeras vid skohornet som ligger på golvet i hallen.
Skohorn – en ganska praktisk pryl, som brukar hänga vid hatthyllan.
Lätt att greppa den förlängda metallmodellen som vi har.
Med två proteser och i kö för den tredje är jag ingen vidare balettdansör. Inte dansör överhuvudtaget.
I demi plié fattar jag skohornet och med elegant grand plié sätter jag beslutsamt skohornet bakom hälen och skon glider lätt på. Gör en grand battement och upprepar förfaringsättet med den andra foten och reser mig ”graciöst” i en relevé. Kopplar assistenten efter en ansträngd développé.
Öppnar ytterdörren gör några lätta bourreé, som övergår till en jeté och rundar av med en piruett när det jäkla skohornet skramlar i golvet.
Helt rätt! Det är ljug alltihop utom att skohornet ramla i golvet med en sjuhelsikes smäll.
Assistenten och jag är inte speciellt dansanta av oss.
Grand jeté på er och trevlig helg.
Nils Mohlin 2024-09-27
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar