Igår skrev jag några rader om Gladpack - den där hysteriskt omöjliga plastfolien som funnits i de flesta kök sedan någon gång på sjuttiotalet.
Om man nu avser att täcka över matrester innan de sätts i kylen eller, som i filmen jag relatera till, bara ta livet av någon, så
tror jag att de flesta trasslat till sig med de där fördömda folierullarna.
Inte oväntat fick jag i kommentarerna massor av goda råd i praktiskt användande av plastfolie.
Läs bruksanvisningen!
Riv efter den taggade kanten!
Köp och montera rullen i en skärare!
Lägg över skålen klipp eller skär så mycket du behöver!
Jo allt det där har jag också räknat ut och som ingenjör och tämligen praktiskt lagd borde det inte vara några problem.
Men efter femtio år i samma förbaskade kartong med tandad kant borde det hänt mer än att de bara plockat bort ordet ”Gladpack”.
Med tanke på framåtskridandet inom alla andra områden, så har utvecklingen av ”Gladpack” ohjälpligt sackat efter.
Känns föråldrat - lite som när Ria Wägner med sin karaktäristiska vinkning lagade mat i teverutan.
En kartong som ganska snart går sönder och så ligger där en obstinat plastrulle som hånfullt tror att jag skall börja pilla i ena kanten för 20 centimeter att täcka skålen med.
Varför inte en App. ”Täck över maten!” Det finns ju Appar till allt annat.
Fick också tips i kommentarerna om Ninja plast i svart förpackning. Känns lite mer tidsanpassat och jag skall definitivt prova Ninja varianten.
Ninja låter också på något sätt lite vassare om jag nu skall ta livet av någon i mina böcker med plast. Man kan fan inte ta livet av någon med Gladpack.
Trevlig dag till er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar