Vi är i vår vardag omgivna av praktiska ting avsedda att underlätta vår tillvaro.
Hanteringen av ”Gladpack”, som jag uttryckt min fasa över, tillhör det där jag ser som mindre praktiskt.
Vissa höll med mig till fullo medan andra försvarade Gladpack som om det vore en nationalklenod.
Ungefär som gamla svenska filmer inspelade innan jag föddes, men som envetet visas på teve under eftermiddagstimmar.
Kanske min föräldrageneration som var födda i början på 1900 talet hade uppskattat dessa svartvita rullar med uppåt hundra år på nacken. Min mormor satt och såg de där filmerna för mer än femtio år sedan. Säkert enastående för henne som upplevt stumfilmer och en tjomme som satt och spelade piano i biografsalongen
De generationerna finns inte längre.
Möjligen kan det var intressant ur kulturhistoriskt perspektiv – Hur människor levde, hur de talade och skådespelade.
Naturligtvis skall filmerna bevaras åt eftervärlden, men kanske inte visas i teve stup i kvarten.
Nu ser jag inte på teve under dagtid, så det spelar ingen större roll.
Är avsikten att roa dagens åldringar så hade kanske 60- , 70 – och till och med 80 tals filmer varit mer på sin plats.
Visst dom har visat ”Änglar finns dom” och Åsa Nisse filmer och en del annat, men hur kul är det att se om i evighet.
Dagens trettiotalister, fyrtiotalister och femtiotalister har växt upp och levt sina liv på ett helt annat sätt än föräldragenerationerna och är också aktiva på ett mer varierat sätt och i större omfattning.
Generationer som anammat och hanterar datorer och smartphones har högre krav på kvalitativa fritidssysselsättningar.
Så kära SVT försök föryngra repertoaren ett antal decennier, med tanke på de äldre som av krämpor eller andra skäl är hänvisade till ett mer stillasittande och lugnare liv framför teveapparaten.
Nu fortsätter jag skriva på min nästa kriminalare som handlar om mord utan inblandning av Gladpack.
Önskar er en trevlig dag
Nils Mohlin 24-09-26
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar