Kudde är en viktig sak

 

En kudde – ja en helt vanlig kudde som man vilar huvudet på.

Får inte vara hård och absolut inte knölig så den känns som en säck små potatis.

Underbart mjuk så att huvudet bildar en liten fördjupning, men inte så mjuk så att kuddens sidor sluter till öronen som ett par öronlappar.

Precis så att man med en belåten suck känner mjukheten mot nacken och med ett leende sluter ögonen.

När man vänder sig på sidan skall kudden kännas len och mjuk vid kinden. Inte som om kudden är stoppad med tagel.

Bra om man har två på varandra ovanpåliggande kuddar, då går det bra att dra en över huvudet och även då bör den kännas okej när man stänger av omvärlden.

Båda kuddarna måste vara mjuka annars blir det som när djävulen slår sig ner mellan två advokater.

Ett rent samvete är den bästa huvudkudden brukar man säga, men det räcker inte hur jäkla rent samvetet är om kudden inte är mjuk.

Skulle samvetet få avgöra vet jag en och annan som borde ha kuddar stoppade med småsten. Donald Trump, Vladimir Putin, Kim Jong-un för att nämna några stycken.

Hårda kuddar, men inte stoppade med sten kan vara bra till kuddkrig och möjligen att ha bakom ryggen i soffan eller kanske vila benen på.

Hövlighet är som en kudde – även om innehållet är klent, så dämpar den livets stötar.

Det mesta har en egen årsdag och om inte kuddens dag finns tycker jag att den bör införas. 

 

Ó Nils Mohlin 2024-10-25

 

www.nilsmohlins.com

Butiksdöd och potthål i Simrishamn

 

Promenera genom Simrishamns centrala delar i oktober är inte speciellt upplyftande, såvitt man inte kan hålla till godo med enbart pittoresk bebyggelse.

Butikslokaler på Storgatan börjar gapa tomma. 

Extrema hyreshöjningar och sviktande kundunderlag får affärsinnehavarna att stänga eller flytta sina verksamheter till Ystad, som anses ha en mer stadigvarande åretruntpuls.

Sist i raden av de som slår igen är Apoteket och Karins tyger. 

Kvar har vi än så länge mäklarföretag, Synsam, Dressman, Simrishamns Modehus, Lindex, Simrishamns Bokhandel, Hälsokraft, sportbutiken och några till.

Turister äter på restauranger och caféer och bor på hotell, vilka också får betraktas som de stora vinnarna i turistracet. 

Turister handlar inte i butikerna. 

Möjligen i matbutiker och på Systembolaget.

Visst turismen är Österlens kryckor – Men räcker det?

Gator och vägar får ordentligt med stryk och potthål i varierande storlek gör all trafik riskabel.

Visserligen har enstaka gator försetts med ny asfalt men i övrigt ser jag underhållet mer som konstgjord andning.

Skolor och äldreboenden stängs ner.

18 967 är fast boende i Simrishamn och av dem är cirka 45 procent äldre än sextiofem år, det vill säga ungefär 8 535 pensionärer

Minderåriga uppgår till ett par tusen. 

1291 personer tar hand om åldringar och de minderåriga. 

Lite över fjorton procent är bidragsförsörjda.

6 398 personer är sysselsatta i andra verksamheter, varav drygt 18 procent är egna företagare. Vilket gärna framhävs från politiskt håll som varande det näst högsta i Sverige.

 

Är Simrishamns kommun ett av Skånes och Sveriges potthål. Något vackert att åka och titta på och sedan ”Hej då”.

Ibland känns det som om något gått väldigt snett under resans gång.

Ingen kul ekvation och jag undrar hur situationen ser ut om tio år?

 

Ó  Nils Mohlin 24 10 14

 

www.nilsmohlins.com

Skånska dialekten i blåsväder

 

AI skall lära sig skånska och förstår inte att det är svenska.

Ungefär som när vi skåningar kommer till Stockholm och undrar vad stockholmarna pratar för märkligt språk.

Hur klarar AI norrländskan, men det står det inget om.

Nej det är Sveriges mest kända och distinkta dialekt med sina tre markanta särdrag, r-ljudet, diftongerna och melodin, som AI stupar på.

De skorrande r-en kommer ursprungligen från franskan, ett stort antal av de sammansatta orden härstammar från tyskan och somliga uttryck i den vackra skånskan kan i viss mån vara försvenskad version av danskan.

Rent språkvetenskapligt gör de skånska diftongerna att skånskan ligger betydligt närmare engelskan än övriga svenska dialekter.

De som jobbar med AI har fått kalla in meteorologen Nils Holmqvist (Väder Nils) född i skånska Anderslöv för att lära AI den vackra svenskskånska dialekten.

Leve Skånska

2024-10-10 Nils Mohlin

www.nilsmohlins.com

Balett och andra konstigheter

 

Fredag igen! 

Ganska skönt även om tiden hastar på orimligt fort.

Allt som oftast har jag inspirerats av nyhetsflödet när jag skriver mina inlägg.

Rikligt med löjeväckande klavertramp av diverse politiker är ju alltid tacksamt att ta upp.

Eftersom flödet idag domineras av krig, mord, skandaler och andra dystra inslag kan en del fungera som en gnista i skrivandet av mina kriminalromaner. 

Men tugga jämmer och elände på sociala forum är jag inte någon vän av.

Inlägg som läses av Facebook kompisar och i bloggar bör andas optimism och gärna ha en gnutta humor.

Hur kom jag nu in på det här?

Mina ögon fixeras vid skohornet som ligger på golvet i hallen.

Skohorn – en ganska praktisk pryl, som brukar hänga vid hatthyllan.

Lätt att greppa den förlängda metallmodellen som vi har.

Med två proteser och i kö för den tredje är jag ingen vidare balettdansör. Inte dansör överhuvudtaget.

I demi plié fattar jag skohornet och med elegant grand plié sätter jag beslutsamt skohornet bakom hälen och skon glider lätt på. Gör en grand battement och upprepar förfaringsättet med den andra foten och reser mig ”graciöst” i en relevé. Kopplar assistenten efter en ansträngd développé.

Öppnar ytterdörren gör några lätta bourreé, som övergår till en jeté och rundar av med en piruett när det jäkla skohornet skramlar i golvet.

Helt rätt! Det är ljug alltihop utom att skohornet ramla i golvet med en sjuhelsikes smäll.

Assistenten och jag är inte speciellt dansanta av oss.

Grand jeté på er och trevlig helg.

 

Nils Mohlin 2024-09-27

www.nilsmohlins.com

 

 

SVT och eftermiddagarnas filmutbud

 

Vi är i vår vardag omgivna av praktiska ting avsedda att underlätta vår tillvaro.

Hanteringen av ”Gladpack”, som jag uttryckt min fasa över, tillhör det där jag ser som mindre praktiskt.

Vissa höll med mig till fullo medan andra försvarade Gladpack som om det vore en nationalklenod.

Ungefär som gamla svenska filmer inspelade innan jag föddes, men som envetet visas på teve under eftermiddagstimmar.

Kanske min föräldrageneration som var födda i början på 1900 talet hade uppskattat dessa svartvita rullar med uppåt hundra år på nacken. Min mormor satt och såg de där filmerna för mer än femtio år sedan. Säkert enastående för henne som upplevt stumfilmer och en tjomme som satt och spelade piano i biografsalongen

De generationerna finns inte längre.

Möjligen kan det var intressant ur kulturhistoriskt perspektiv – Hur människor levde, hur de talade och skådespelade.

Naturligtvis skall filmerna bevaras åt eftervärlden, men kanske inte visas i teve stup i kvarten.

Nu ser jag inte på teve under dagtid, så det spelar ingen större roll.

Är avsikten att roa dagens åldringar så hade kanske 60- , 70 – och till och med 80 tals filmer varit mer på sin plats.

Visst dom har visat ”Änglar finns dom” och Åsa Nisse filmer och en del annat, men hur kul är det att se om i evighet.

Dagens trettiotalister, fyrtiotalister och femtiotalister har växt upp och levt sina liv på ett helt annat sätt än föräldragenerationerna och är också aktiva på ett mer varierat sätt och i större omfattning.

Generationer som anammat och hanterar datorer och smartphones har högre krav på kvalitativa fritidssysselsättningar.

Så kära SVT försök föryngra repertoaren ett antal decennier, med tanke på de äldre som av krämpor eller andra skäl är hänvisade till ett mer stillasittande och lugnare liv framför teveapparaten.

Nu fortsätter jag skriva på min nästa kriminalare som handlar om mord utan inblandning av Gladpack.

 

Önskar er en trevlig dag

Nils Mohlin 24-09-26

 

https://nilsmohlins.com

 

 

 

 Igår skrev jag några rader om Gladpack - den där hysteriskt omöjliga plastfolien som funnits i de flesta kök sedan någon gång på sjuttiotalet.

Om man nu avser att täcka över matrester innan de sätts i kylen eller, som i filmen jag relatera till, bara ta livet av någon, så

tror jag att de flesta trasslat till sig med de där fördömda folierullarna.

Inte oväntat fick jag i kommentarerna massor av goda råd i praktiskt användande av plastfolie.

Läs bruksanvisningen!

Riv efter den taggade kanten!

Köp och montera rullen i en skärare!

Lägg över skålen klipp eller skär så mycket du behöver!

 

Jo allt det där har jag också räknat ut och som ingenjör och tämligen praktiskt lagd borde det inte vara några problem.

Men efter femtio år i samma förbaskade kartong med tandad kant borde det hänt mer än att de bara plockat bort ordet ”Gladpack”.

Med tanke på framåtskridandet inom alla andra områden, så har utvecklingen av ”Gladpack” ohjälpligt sackat efter.

Känns föråldrat - lite som när Ria Wägner med sin karaktäristiska vinkning lagade mat i teverutan.

En kartong som ganska snart går sönder och så ligger där en obstinat plastrulle som hånfullt tror att jag skall börja pilla i ena kanten för 20 centimeter att täcka skålen med.

Varför inte en App. ”Täck över maten!” Det finns ju Appar till allt annat.

Fick också tips i kommentarerna om Ninja plast i svart förpackning. Känns lite mer tidsanpassat och jag skall definitivt prova Ninja varianten.

Ninja låter också på något sätt lite vassare om jag nu skall ta livet av någon i mina böcker med plast. Man kan fan inte ta livet av någon med Gladpack.

 

Trevlig dag till er alla

 

https://nilsmohlins.com

 

 

Gladpack

 Har nämnt förut att jag tycker det är kul att laga mat.

Ofta blir det vegetariskt som med fördel tillagas i airfryern.

Men jag har även andra rätter på min repertoar, så fullfjädrad kålrotsmuppe är jag inte.

Sill, skaldjur och en del andra favoriter, som inte är gröna, är ett återkommande inslag i min amatöristiska meny.

Ofta blir det rester över som skall tas tillvara. Resterna måste täckas innan de åker in i kylen.

Nu har vi förvaringsbunkrar i olika storlekar med tillhörande lock.

Men ibland saknas ett lock och då tar jag fram den där rullen med plastfolie.

Efter att försökt pilla fram en lagom bit som antingen går sönder eller skrynklar sig till oanvändbart skick. Åker rullen i soporna och bunken täcks med en tallrik.

Som ”Gladpack” salufördes den förgrymmade plasten under många år.

Det var väl fan ingen som blev glad av den.

Tror just det där förargliga ordet ”Gladpack” som nästa hånflina åt mig är borttaget numera.

Plastfolien är för gott struken från min inköpslista.

Såg en film för en tid sedan där mordoffret snyggt och prydligt var inplastad med sådan där jäkla folie. Vilket jäkla samarbetsvilligt mordoffer det måste ha varit. När mördaren stått och fumlat med den jäkla plastrullen i en halv timme eller mer måste offret aktivt ha bidragit för att kunna bli så prydligt inplastad och död.

Jag har tagit livet av en hel del människor i mina böcker, men plastfolie som mordvapen skulle jag aldrig våga ge mig på.

 

C Nils Mohlin 2024-09-24

 

https://nilsmohlins.com

Godmorgon vänner!

 

Armar uppåt sträck… knäna böj… aj som fan.

Lederna låter ungefär som om jag trampar på torra lasagneplattor eller bryter sönder torra kvistar.

Under assistentens förbryllade överinseende startar jag upp kroppen för dagens övningar.

Ungefär som att försöka starta en gammal motvillig motorgräsklippare.

En massa underliga protesterande ljud innan den med ett vrål och i ett moln av illaluktande avgaser vrålar i gång, hostar till, stannar av ett par gånger innan den så sakteliga pyser i väg.

Nej som åttioåring har man inte ungdomens mjukhet i lederna, men dess mer envishet och jävlar anamma.

Det är lugnt än så länge. Jag förflyttar mig tämligen hyfsat.

Tänker på otrolige Armand Duplantis världsrekord i stavhopp – 6.26!

Nåväl jag skall väl kunna klara tröskeln på – 0,026!

Jag beklagar mig inte, jag är nöjd med mitt tröskelrekord och överhuvudtaget nöjd med allt.

I unga människors öron låter 80 förfärligt gammalt, men jag hävdar som jag alltid gjort, att just nu är jag i min absolut bästa ålder.

Samtidigt är ålder egentligen oväsentligt om man inte är en ost eller ett vin.

Kom nu assistenten - Lotten väntar.

 

 

En härlig torsdag till er alla

https://nilsmohlins.com

 

 

Jag är som sig bör listad som patient på vårdcentralen Capio i Simrishamn.

De skickar ut veckobrev med allehanda hälsotips och enligt sista utskicket så rekommenderas jag att börja löpträna. 

Visserligen poängterar dom att jag skall ta minst tio minuter till uppvärmning för att förbereda kropp och knopp och att jag skall öka löpdistansen i lagom takt.

Knoppen hade jag kanske kunnat lura om jag fått tio minuter på mig, men lura knä och höftprotes och alla andra taskiga leder i åttioåringens kropp låter sig inte göras.

Jag mjukar upp med en stilla promenad tillsammans med assistenten och käppen, men något jävla maraton blir det inte.

C Nils Mohlin 2024 08 28

 

https://nilsmohlins.com

Barkbröd, svamp och växter

 

Nu kommer MSB med nya krisråd.

Leta mat i skogen.

Om kriget eller krisen kommer uppmanas svenskarna ta till vara den mat som finns i skogen.

Det finns bär, svampar och över 200 ätliga växter i skogen säger MSB.

Jag tror på dem, men jag tror också att majoriteten av svenska folket saknar kunskapen för att kunna överleva på det skogen bjuder på.

Vi som kommit upp lite till åren hade mor- och farföräldrar som kunde en hel del om vad man kunde ta till vara och generationerna före dem var ännu bättre på det. 

Mycket av de kunskaperna finns inte 2024.

 

En betydande andel svenskar tillgodoser sitt dagliga kaloriintag med korv, hamburgare, pizza, annan snabbmat och halvfabrikat.

Inget av det går att plocka i skogen.

De har inte en susning om de här två hundra ätbara växterna.

Själv har jag hört talas om ätbara växter men är okunnig om vilka. 

Av svampen skulle jag våga plocka champinjoner och kantareller, som jag känner igen.

Skogsmullarna skulle förmodligen överleva i skogen ett tag, men hur stor procent utgör de.

Resten av befolkningen skulle irra runt med klara förgiftningssymptom och helt vilse i pannkakan.

Alla de som föredrar soffhäng, öl, läsk, chips och godis skulle duka under redan på väg till skogen på grund av övervikt och bristande kondition.

Innefolket med flashiga kläder och bilar som hänger på de fashionabla ställena tror jag också skulle få problem med skogsdieten.

Ta till vara det som finns i skogen är säsongsbetonat och jag är inte dummare än jag förstår att MSB:s avsikt är att vi skall skörda när det är säsong och frysa in eller konservera. 

Konservera är väl metoden som i så fall är aktuell när infrastrukturen är sårbar och riskerar slåss ut i händelse av kris och krig.

Ibland tycker jag att MSB tar i lite väl mycket med att måla fan på väggen.

Visst lever vi i en orolig tid men jag anser att man bör iakttaga viss måttfullhet och inte skrämma skiten ur folk.

Det finns de som blir väldigt uppskrämda av MSB:s återkommande krisråd.

 

Nu skall jag tänka ut dagens middag som blir vegetarisk dock inte plockad i skogen.

 

En trevlig dag till er alla.

 

C Nils Mohlin 2024 08 05

 

https://nilsmohlins.com

 

 

Turism Simrishamn / Ystad

 

Turistproblem i Ystad – För många kommer samtidigt.

”Att få turister att besöka oss på andra tider av året och dygnet är något vi arbetar aktivt med”, säger turistchefen i Ystad.

Ungefär samma problem i Simrishamn, men vad jag hört eller inte hört, så har ännu ingen föreslagit vinterturism – eller för den delen nattlig turism i Simrishamn.

Förmodligen en dödfödd idé. Semestrar är i de flesta fall förlagda till sommaren och skidentusiasterna vet säkert bättre ställen än Ystad och Simrishamn att utöva sitt intresse på.

Kvälls och nattliv i Simrishamn har sina begränsningar när tivolit packat samman och turisterna åkt hem. 

Hamnkiosken stänger klockan sjutton. Ett par krogar längs Storgatan serverar det turisterna lämnat kvar. Men bommar igen efter att den siste av fåtalet besökare behagat masa sig hem.

Piripiri kränger pizzor till ungdomarna hela vintern och står förmodligen för det häftigaste kvällslivet när den kyliga årstiden tränger på.

Så något tjo hejsan nattliv i Simrishamn kan vi inte skryta med.

Ungefär som när man var barn – Släck ljuset, håll truten och sov för fan.

Ystad har kanske bättre förutsättningar, men nattröjarna lär söka storstadens neonupplysta puls.

Trots allt önskar jag turistchefen i Ystad lycka till.

Ó Nils Mohlin 2024 07 31

 

 

En seriemördare går lös på Simrishamns gator

 En sprillans ny vecka, som enligt prognoser skall börja med regn under måndagen.

Assistenten och jag tillbringar måndagen i skrivarhörnan med avbrott för nödvändiga promenader.

I början av april ringde två damer på hos oss.

Ett par kvinnliga pensionärer boende i området, som vi flyttat till halvåret tidigare.

Inga jag kände närmare, men hälsade på när vi möttes.

Deras ärende var att överlämna en broschyr och bjuda in mig till ett möte i Rikets sal.

De tyckte väl att jag såg ut som en lämplig kandidat att predika Guds ord för.

Jag tackade vänligt men bestämt nej tack och påpekade att det där var absolut inget för mig, då jag vare sig tror på det ena eller det andra och inte ens är medlem i Svenska kyrkan.

Dagen efter kommer lokaltidningen med ett reportage om min senaste bok

”Blodsdåd i Simrishamn”.

”En seriemördare går lös på Simrishamns gator” löd rubriken och under en bild av mig tagen på Storgatan utanför huset där mördaren bodde.

Damerna från Jehovas vittne observerade förmodligen rubriken och såg bilden av mig.

Den äldre herrn med lilla hunden i gula huset förvandlades på ett ögonblick från presumtiv medlem i Jehovas vittne till förfärlig seriemördare.

Numera håller de ett vakande öga och korsar gatan om de skulle råka få syn på mig.

Önskar er alla en skön vecka med eller utan regn. 

Ó Nils Mohlin 2024-07-23

 

 

https://nilsmohlins.com

 

Vissa saker tar lite längre tid

 

Att vissa saker tar lite längre tid när man fyllt åttio är tydligen något man måste vänja sig vid.

Till exempel tillverka en portal och grind när leder vrålar av protest och stödkäppen är i vägen hela tiden, ungefär som en envis bråkstake.

När huvudet tror att man är fyrtio och kroppen säger något helt annat när jag skall lyfta grindjäkeln. Visserligen rätt stor, men jaget kolliderar mellan yngre tänket och medfött eller förvärvat jävlar anamma och åttioåringens motsträviga leder.

Min kloka fru Graciela säger, ”när du var fyrtio hur tänkte du då om en åttiårig man?”

Milda Jesus – Hjälpa honom över gatan, var min omedelbara reflektion.

Okej jag skall ta det lite lugnare

 

Ett av mina intressen är att följa nyhetsflödet.

USA:s presidentval i november lär ingen ha missat. Omdiskuterade kandidater som det stormar kraftigt kring.

Ett race mellan två herrar i åttio åren, en senil och en galen. 

Åttioettåring som uppenbarligen inte bara drabbats av usla leder. Med stapplande gång, frånvarande ansiktsuttryck och förvirrade uttalanden har Biden blivit en skräck för demokraterna fullt jämförbar med utmanaren. 

Donald Trump ger kanske ett vitalare intryck, även om galenskapen lyser om honom, förmodligen är han född galen. En psykopat som utgör ett stort hot mot den fria och demokratiska världen.

Pest eller kolera?

 

Till råga på allt har Sverige accepterat en vapenfri ockupation av USA och Sverige skall lyda under USA:s NATO-kommando.

Att vi gick med i NATO är väl kanske okej, men det får konsekvenser, som jag tror att vi inte riktigt hade med i beräkningarna.

 

Kom lite från ämnet men jag anser att som åttioåringar eller strax i närheten borde det vara förbjudet att kandidera till världens mäktigaste ämbete. Sätt gränsen vid sextiofem så kan en kandidat förhoppningsvis vara klar i huvudet under hela sin ämbetsperiod.

Visst har det funnits undantag på ledare som fungerat långt upp i hög ålder. Men varför ta risken?

 

Oavsett bakgrund, ambitioner och mål med livet är det nog rätt så klokt att luta sig bakåt och ta det lite lugnt när vi når de åttio.

 

Ó Nils Mohlin 2024 07 10

 

 

 

Regn på Österlen väcker gamla minnen till liv

 

Jag bläddrar i en bok som gavs ut 2012. Där jag kortfattat återgett en del av min uppväxt och händelser senare i livet, som påverkat och format mig. 

Min tanke är att det så småningom skall komma en omarbetad och mer omfattande upplaga av denna bok, det vill säga om tiden räcker till. 

Jag fastnar för ett par episoder, karaktäristiska för min morfar. 

Morfar vaknade, med ett stönande tog han sig ur sängen ackompanjerat av lätet från sängens hårt ansträngda fjäderbotten och ljudliga fjärtar. Hör knarret från golvbräderna och hur han stunden efter tömmer blåsan i nattkärlet av finaste porslin, som alltid stod placerad vid sängens fotända. Stanken av urin påskyndade tveklöst morgonrutinerna. Sedan var det kön till utedasset. Visserligen med två hål, så att jag kunde sitta bredvid min morfar och samtala. En inramad svart och vit bild av konungafamiljen prydde dassets långvägg. Toalettpapper? – Telefonkatalogen eller gamla tidningar! – Inget Lambi eller Duni där inte! 

Min morfar fiskade mycket och rökningen av ålen skötte han själv, vilket tog flera timmar. Han eldade med alspån och kvistar av ene, samtidigt som han drack kaffegök och när ålarna sen kväll var färdiga var som regel morfar det också.

Min morfar hade ett salongsgevär, som vi grabbar ibland fick beundra och smeka kolven av ädlaste trä. En dag när morfar troligen var ordentligt stärkt av ett antal kaffegökar, så kom han med det avundsvärda geväret under armen och en tom sardinburk i handen. Förklarade att ”nu skall jag lära er skjuta prick pojkar”. Lasse, Åke, Rolf och jag samlades förväntansfullt runt morfar och lyssnade på förhållningsreglerna. Samtidigt hördes mormor högljutt smälla igen dörren om sig, som en tydlig markering av missnöje. Sardinburken med etiketten pryd av uniformerad Gustav den V placerades på en rutten stubbe och skulle naturligtvis utgöra måltavla. Från stubben stegade morfar upp ett antal meter, drog ett streck i marken, som vi skulle stå bakom under skjutövningarna. Till saken hör att på en bondgård på femtiotalet var alla höns frigående och rörde sig fritt på gårdsplan och bakom ladan där undervisningen skulle ske. Morfar skulle som den ypperliga skytt han ansåg sig vara skjuta den första serien på fem skott. Som jag nämnde var han stärkt med ett antal kaffegökar och hade starr på båda ögonen. Första problemet var att hitta det egenhändigt markerade strecket på marken. Jag visade honom till rätta och morfar la kolven mot axeln för att sikta in sig på målet Gustav den V. Till vår stora förvåning var inte gevärspipan stilla, den cirkulerade än hit och än dit. Skottet avlossades, Gustav den V stod oskadd, i stället flög en höna upp förtvivlat flaxande, avslutade med en runda på marken och föll ner stendöd. Morfar vrålade ”SPRING”, vilket vi också gjorde. Jag försökte få med mig min morfar, men av ålder och kaffegök var han inte så snabb längre. Sekunderna efter stod han öga mot öga mot en mycket vredgad lantbrukare med en död höna i handen. Morfar fick köpa gårdens bästa värphöna, mormor konfiskerade geväret och tillagade hönan.

En parentes om en ganska händelserik uppväxt. Jag är idag fem sex år äldre än vad min morfar var vid skjutövningarna. Jag dricker inte kaffegök, har inget salongsgevär och min starr är opererad, men jag har lik förbaskat kul.

© Nils Mohlin 24 06 30

Succesivt kommer denna blogg att ersättas av en ny 

kopplad till min hemsida https://nilsmohlins.com 

Redan nu kan ni ta del av inläggen där

https://nilsmohlins.com

Kanelbullen en okränkbar nationalsymbol

 

Fika – Kaffe och kanelbulle. Stanna på macken – Caffelatte och kanelbulle. Hälsa på någon – Kaffe och kanelbulle. Hälsa på hos oss – Kaffe och kanelbulle. Barn på utflykt – Saft och kanelbulle.

Hur kan en kvarleva från 1920 talet fått ett så cementerat fäste i svenska folksjälen. Till och med har bulljäkeln förärats en egen dag, den fjärde oktober varje år högtidlighålls eländet.

Var svensk äter 230 stycken av dessa per år. Den har också presenterats som en svensk specialitet under det europeiska kulturella projektet Café Europa.

Som ett Sakrament – Oblat och vin – Kaffe och kanelbulle.

Jag hör alla protester, men snälla ni, jag vill inte ha kanelbullar.

När jag nu så grovt trampat på en nationalsymbol, näst intill likvärdigt med att svära i kyrkan är det lika så gott att ta steget fullt ut.

När jag var barn fanns det olika bakelser, som Napoleon, Princess, Budapest och några till. Vad finns idag jo exakt samma sortiment, i stort sett så har inget hänt.  

Så har vi den förbaskade semlan eller fastlagsbullen som associerades med fastan före påsk. I Sverige äts det 40 miljoner exemplar av den där bullen per år. Jodå semlan har också en egen dag. Tisdagen sju veckor före påsk - den 20 februari i år och den 4 mars nästa år.

Jag vill ha en grov macka med stekt sill och lök på.

© Nils Mohlin 2024 06 28

Leif Mannerström i mitt kök

 

Jag läser recept när jag egentligen borde sova.

Jag följer bland annat Leif Mannerström och läser om hans ekvilibristiskt kulinariska stordåd.

Jag har alltid haft ett visst intresse för matlagning och experimenterar gärna vid spisen. Jag står för matlagningen hemma på gott och ont, men ser alltid till så att det finns grönsaker på menyn.

Kändiskockarnas recept är intressanta och inspirerande, tills jag kommer till ingredienser. Jag störtdyker i skafferi, kyl och där vi förvarar kryddor och finner att jag saknar närmare femtio procent.

Jag kan inte köra till handlaren stup i kvarten. 

Outtalbara och besynnerliga ingredienser som bara skulle fylla ytterligare ett skåp.

Därför sovrar jag respektlöst bland de stora gastronomernas recept och gör lite som jag själv vill och utifrån vad vi har hemma.

Lite från det ena receptet och lite från det andra och kryddat med en gnutta egna idéer.

Mannerström skulle dra mig i öronen om han såg mitt respektlösa hanterande av recept framtagna av proffs.

Kan känna Mannerströms vakande öga bakom min rygg, redo att klippa till mig med en kastrull.

Ibland får jag in en fullträff och känner mig riktigt nöjd. Ibland si så där, men det duger. Ibland mer katastrofalt, men det är rätt sällan.

Min älskade fru, som får testa allt det där jag hittar på i köket, är den snällaste person jag träffat och förmodligen den mest diplomatiska och säger, "Oh vad gott".

När resultatet är si så där eller rent av sämre så säger hon, "Oh vad gott".

Jag lyssnar noga efter minsta diskrepans, darrning eller tveksamhet i rösten. Studerar eventuella förändringar i hennes ansiktsdrag, som kan vara avslöjande.

Men nej, så med tiden har jag väl blivit rätt skaplig på matlagning.

Leif Mannerström och alla ni andra ursäkta mina vanvördiga avsteg från era gastronomiska skapelser. 

Känns ungefär som att bikta sig eller be om syndernas förlåtelse. 

Till mitt försvar vill jag hävda att Graciela och jag var med i Halv åtta hos mig för tretton år sedan.

Ikväll skall jag inte läsa recept utan fortsätta med en bok jag läser.

 

Önskar er trevliga sommardagar med eller utan recept.

 

Ó  Nils Mohlin 2024-06-27