Godmorgon vänner!
Armar uppåt sträck… knäna böj… aj som fan.
Lederna låter ungefär som om jag trampar på torra lasagneplattor eller bryter sönder torra kvistar.
Under assistentens förbryllade överinseende startar jag upp kroppen för dagens övningar.
Ungefär som att försöka starta en gammal motvillig motorgräsklippare.
En massa underliga protesterande ljud innan den med ett vrål och i ett moln av illaluktande avgaser vrålar i gång, hostar till, stannar av ett par gånger innan den så sakteliga pyser i väg.
Nej som åttioåring har man inte ungdomens mjukhet i lederna, men dess mer envishet och jävlar anamma.
Det är lugnt än så länge. Jag förflyttar mig tämligen hyfsat.
Tänker på otrolige Armand Duplantis världsrekord i stavhopp – 6.26!
Nåväl jag skall väl kunna klara tröskeln på – 0,026!
Jag beklagar mig inte, jag är nöjd med mitt tröskelrekord och överhuvudtaget nöjd med allt.
I unga människors öron låter 80 förfärligt gammalt, men jag hävdar som jag alltid gjort, att just nu är jag i min absolut bästa ålder.
Samtidigt är ålder egentligen oväsentligt om man inte är en ost eller ett vin.
Kom nu assistenten - Lotten väntar.
En härlig torsdag till er alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar